Jo, det var underbart att jobba hemifrån hela gårdagen och jag skulle gärna göra det till en vana. Dock skulle jag sakna alla givande konversationer med kollegorna. Som i morse…
Klockan hann inte ens slå sju innan vi var igång med vårt vulgära fredagssnack, lesbianen och jag.
Vi talade om tandläkarbesök och rotfyllningar.
Lesbianen: Man måste nog vara lite sadistiskt lagd om man väljer att bli tandläkare. Lite som med gynekologer… Det är nåt skumt med dem.
Jag: Jo… Jag undrar alltid hur tandläkarna själva gör med sina tänder… Om de är maniska.
Lesbianen: Ja, de lär ju vara fixerade vid den egna munhygienen. Men jag hade faktiskt en tandläkare en gång, som hade riktigt fula tänder.
Jag: Å andra sidan så måste man ju inte ha fin fitta för att bli gynekolog.
Etikett: tänder
Önskeinlägget: Min okända defekt
Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av veteranbloggaren Jontas.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Min okända defekt
Naturligtvis var det svårt för mig att bestämma vilken av alla hundratals defekter jag skulle komma ut med. De psykiska lämnar vi därhän och istället attackerar vi en fysisk defekt.
Ni undrar med all säkerhet varför jag aldrig ler på bild (klart ni gör), för ler gör jag verkligen nästan aldrig. Kanske smilar jag. Men inte mer än så. Inte ens IRL.
Låt mig berätta att det beror på en ful, utstående kindtand. Ja, helt klart ett enormt komplex. Hatar tanddjäveln. När jag var barn fick jag tyvärr ingen tandställning (eftersom jag alltid är så lagom: lagom fula tänder, lagom lång, lagom ful, lagom smart, lagom kul, lagom allt) och nu ser vi (jag åtminstone) resultatet. Min syrra däremot, som hade något galnare gaddar än jag, fick äran att plågas av dessa välgörande metallkonstellationer och hennes käft är idag perfekt. Raka, vita tänder har hon. Och man och barn har hon också. Hon lever ett perfekt liv så jag skyller min misär på min djävla tandDJÄVEL. Aaaargh!
När jag besökte min förra tandläkare – den där oerhört attraktive kroatiske fotbollsspelaren – frågade jag om vi möjligen kunde göra något åt eländestanden. ”Nej”, sa han, ”det verkar onödigt. Tanden din ger käften lite personlighet”.
Personlighet my ass.
Japp, naturligtvis är han min före detta tandläkare. Inte för att jag kickade honom utan förmodligen på grund av att han inte stod ut med att stirra på helvetestanden ens en gång per år (så hur kasst mår inte jag då!).
Puss.
Vårkänslor
Efter mina sju arbetsdagar förra veckan är detta första lediga dagen. Dessvärre blev det ingen sovmorgon här inte – jag hade en tidig tandläkartid. Så pass tidig att min lön inte hunnit in på kontot ännu, vilket ledde till viss dramatik (men receptionisten var en ung, ärtig man med något tveksamma handleder så jag fladdrade med ögonfransarna så gott jag kunde och det gav utdelning).
Mina tänder mår bra! Jag har ingen ny tid inbokad och det är värt att fira.
Idag ska jag slappa i hemmet och ikväll ska jag dricka öl med min kusin Jonathan, som jag inte sett på ett par år. Det blir en birakväll på Söder – så där “oss grabbar emellan” ni vet.
Ha en underbar dag. Och njut av VÅREN. Min morgonpromenad var… lycka! Sol och små kvittrande fåglar.
Tandläkarföljetongen fortsätter
Första lediga dagen inleddes med ett tandläkarbesök. När jag på julaftonskvällen satt på jobbet och åt ett vingummi (!) lossnade en bit av rotfyllningen som gjordes av Hunktandläkaren i november. Skulle egentligen dit i eftermiddag men blev i morse väckt av telefonen. Tandläkaren (den nye mannen, som vi kan kalla Tandläkargamlingen, som jag aldrig träffat och skulle bli patient hos eftersom Hunktandläkaren ju så sorgligt slutade) var tyvärr sjuk. Jag kund få en ny tid hos en tredje för mig ny tandläkare; Tandläkarinnan, om jag pallrade mig dit ögonaböj. Så det gjorde jag.
Och jag vill säga att vi bondade riktigt fint (det hjälpte nog lite att hennes tandsköterska var en ung, ärtig fjolla). Jag fick således genast förtroende för Tandläkarinnan och det är ju inte ofta det händer eftersom folk i allmänhet är galna och jag hyser ju inga direkt varma känslor för mänskligheten (vilket gör sådana här tillfällen – då man ska träffa någon ny – jobbiga).
Jag kom visst av mig lite där. Hursomhelst. Ja, en bit av rotfyllningen hade mycket riktigt lossnat med det var inte så farligt sa hon men lade ändå på en ny fin, liten bit så nu mår jag prima. Tack och lov tog hon inte betalt heller. 3500 i november fick liksom räcka.
Jag blev på så bra humör att jag bokade en ny tid redan nästa månad. Hunktandläkaren sa nämligen att jag borde kolla upp en grej. Så det ska jag göra. Hos Tandläkarinnan. Jag gör härmed slut med Tandläkargamlingen utan att jag ens träffat honom. Hans ålderdomliga namn skvallrar om att vi inte skulle komma överens.
En alkoholiserad hemmatransas bekännelser*
Hej från jobbet!
Jag bär inte peruk och jag har nog inte rödvinstunga heller. Annat var det igår; det blev mycket rödtjut och mat och glass och Dynastin och Kylie-konsert och 80-talspop. Idag är huvudet tungt (kanske inte enbart pga vinet..).
Jag fylleringde visst Den Gifte Tysken vid halv ett i natt. Undrar vad jag hade på hjärtat…
Bra nyheter:
“Bölden” har gått från storlek 5 till storlek 1½ sedan den kroatiske tandläkaren rotade runt i käften min.
På måndag ska jag på arbetsintervju.
Vänner är bäst.
*Jag var bara tvungen att använda denna fantastiska rubrik.
