Dagens lunch tillbringade jag med min vän och stylist – Stylisten kallad. Jag känner mig sällan så fel och lost som när jag står i en klädbutik. Ska sanningen fram så hatar jag att handla kläder (allt ni hört om att homofiler ”älskar att shoppa” och ”har sinne för smak och stil” är bara fördomar och bullshit). Stylisten sprudlar av idéer och han kan min stil – men hjälper mig ändå att förnya den.
När jag anlände hade han redan plockat fram några plagg (samtliga är nu i min ägo) och därefter letade han reda på en riktigt vidrig t-shirt. ”Man måste ha väldigt breda axlar för att kunna bära den där”, sa jag och skakade på huvudet. Det händer också att jag visar något och frågar: ”Do you think I could get away with this?” ”Don’t think so, dear”, svarar han då.
Idag blev det flera par byxor och annat härligt som jag inte kan avslöja här och nu. Fick även en elegant slips ”helt utan extra kostnad”.
Jag har det så bra att när jag hastade iväg till jobbet så ilade Stylisten vidare till en annan butik för att försöka hitta ännu ett par byxor som jag verkligen, verkligen vill ha. Ledtråd.
Uppdatering: Nu ringde han och meddelade var jag kan plocka upp dem. Bless him.
Uppdatering 2: Nej! De dög inte! Jag gillar starka, klara färger! (Handlade dock lite annat smått och gott.)
Reklam:
Tack för sponsring och rabatt.
Etikett: stil och förbannad yta
En riktig Man
En riktig Man har för just sin hudton specialblandad concealer. Alla borde ha det. För det första ser man fräsch ut under kvällen, men framförallt – eftersom man som Man inte tänker på att tvätta av sig ”sminket” innan man går och lägger sig – så ser man exceptionellt fräsch ut när man dagen efter känner sig jäkligt skabbig.
Ett tips från mig till dig. Inget konstigt med concealer.
Den ljusblå tröjan
Den bästa tiden på dygnet är helt klart när jag hunnit hem från jobbet, gått en runda med Sebbe i skogen och därefter kommit in igen.
S vilar en stund och jag kastar av mig byxorna och drar på mig trasan jag brukar bära i hemmet. (Är det högsommar skippar jag även den.) Tröjan ifråga är ljusblå och fläckig och har noll passform. Det hänger trådar överallt och i armhålan finns ett stort hål. Men. Jag älskar den.
När jag skulle fota mig själv och tröjan knäppte jag 24 bilder och jag upptäckte snart att ju mer jag döljer mitt ansikte desto snyggare är jag.
Det är ju också en rätt sorglig upptäckt så här mitt på torsdagseftermiddagen.
Måndagsfluff
Idag talar vi hår på kontoret.
Chefen klev in och utbrast: ”Vad söt du är!” Hon pekade med sitt välmanikyrerade, åttiotalsbrunbrända finger mot mitt måndagsfluff.
”Ska du ha långt hår nu?”, fortsatte hon.
”Jag vet inte vad jag ska ha”, svarade jag.
”Page kanske?”
”Hahaha”, skrattade jag rått. ”Nej! Det är så väldigt nittiotal!”
Sedan gick hon.
Kontraster är bra
I morse såg jag en grabb på tuben. Han bar ett skitigt blåställ och, till min enorma glädje, en lila mössa. Jag kunde inte sluta glo eftersom jag är älskar rejäla kontraster.
Efter ett tag kände jag att han iakttog mig och när jag klev av tåget och speglade mig i dörrarna insåg jag att även jag bar en lila detalj: luvan på min toklila luvtröja tittade fram.
Så fint att man kan ha något gemensamt med någon som känns så olik en själv.