sömn – Kim da Costa

Kaffe och sömn

Här kommer ett något överraskande och udda inlägg om KAFFE OCH SÖMN. Eventuellt med några humoristiska inslag, ty sådan är jag: trots all misär så är jag en relativt skojfrisk person.

Först lite bakgrundsinformation.
Ända sedan jag var ett mobbat, finnigt (ej akne) bögbarn med vitt, tjockt hår av fantastisk kvalitet, så har jag i perioder lidit av svår sömnlöshet. Faktiskt är mina första minnen här i livet av hur jag sitter ensam och sömnlös på köksbordet mitt i natten och det låter rätt ledsamt när jag tänker på det.

En gång när jag för ca 20 år sedan blev sjukskriven pga total utmattning efter en längre sömnlös period så testade jag olika insomningsmedel. Men låt mig inflika, innan jag fortsätter, att när jag säger sömnlös så menar jag inte ”åh, jag hade lite svårt att somna en natt förra veckan och sov bara fyra timmar och jag är fortfarande lite trött”, utan jag menar verkligen NOLL sömn, natt efter natt. På den nivån att det till slut blir rentav livshotande.

De flesta sömntabletterna gjorde varken till eller från och de som fungerade kom med fruktansvärda biverkningar, som i sin tur höll mig vaken.

Sedan, för ca fem-sex år sedan, var det dags för en ny sömnlös period (dessa perioder kommer tack och lev mer och mer sällan) och av en slump fann jag en mirakelmedicin.

En natt när jag gav upp sömnförsöken så klev jag upp och drack en kopp kaffe. Jag tänkte sitta där och vänta på att gå till jobbet men istället somnade jag. Jag testade natt efter natt och alltid med samma resultat. Efter kaffeslurken somnade jag.

I somras var det dags för en ny period och jag kom ihåg mitt husmorsknep. Drack kaffe. Somnade.
Numera när jag känner mig extra stressad eller ovanligt olycklig (=sömnproblem) så dricker jag kaffe innan sängdags, i förebyggande syfte. Senast igår. Och oj, vad skönt jag sov i natt.

Är inte detta märkligt?
Och jag talar alltså om riktigt kaffe. Jag är ändå en rejäl finländsk karlakarl, så jag snackar inte om nåt koffeinfritt tramskaffe.

(Bilden: tack till dig som gav mig denna fina kaffekopp för ett tag sedan. Den är verkligen jättetjusig!)

Rutiner och dygnsrytm

För första gången på ungefär ett och ett halvt år har jag inte ont i kroppen. Jag talar alltså om min skadade nedre del av ryggen samt tillhörande ichias.
Detta tack vare flitiga besök hos kiropraktorn samt stark medicinering: smärtstillande, inflammatoriskt, muskelavslappnande.
Dessutom har jag bett om att få sluta arbeta kvällstid. Det är nämligen så att kvällstid kommer smärtorna som ett brev på posten (ett talesätt som ju dessvärre inte stämmer numera, eftersom allt hela tiden bara blir sämre och sämre – så också postgången).

För mig är det helt sinnessjukt att man ens jobbar under kvällar och nätter (jaja, inom vissa yrken krävs att människor arbetar dygnet runt, men så är det ju knappast när man som jag säljer böcker för att få mat på bordet).
Människan ska kliva upp när solen går upp för att mjölka korna och plöja åkern. När solen går ner ska vi vila inför nästa morgon. Vi har det i generna och allt annat är bara artificiellt och högst onaturligt. Och skadligt.

För tjugo år sedan jobbade jag under väldigt många år dagtid, kvällstid och nattetid. Med tanke på mina kroniska sömnproblem så är det ju helt absurt att jag gjorde detta, men jag vågade inte säga nej eftersom jag inte ville riskera att bli arbetslös. Så sorgligt.
Till slut gick jag in i den berömda väggen och blev sjukskriven på grund av utmattning och depression. I ett halvår var jag borta. Därefter började jag arbeta endast dagtid och genast fick jag balans, rutiner och bättre hälsa såväl psykiskt som fysiskt.

Ha en trevlig arbetsvecka. Eller semestervecka. Eller vad som helst. Ha en bra vecka.

Den viktiga sängen!

Nåt positivt nu (och en uppmaning till alla ynglingar).
I snart två år har jag lidit av extrem ryggvärk och ”ichiasliknande” smärtor som inte varit att leka med.
Vissa dagar när jag varit på väg hem från jobbet (där jag stått och gått hela dagen) så har jag knappt kunnat kliva av bussen, eftersom jag har haft så ont.

Men. För en vecka sedan köpte jag en ny säng. Jag har alltid gillat att sova i en hård säng men (hör upp, ungtuppar!) vid 40 så förändras kroppen och vi måste vara mer varsamma.
Så jag skaffade en ny, mjuk säng. Och – kan ni tänka er – den strålande smärtan längs benet är som bortblåst!

Jag har fortfarande ont i ryggen, men det har jag alltid haft; har nämligen en konstig och böjd, lite missbildad rygg. Därför verkar det ofta som att jag har dålig hållning fastän jag egentligen inte har det. Jag kan rent fysiskt inte få en bättre hållning (även om fysioterapeuten säger att jag visst kan det – vi får väl se).

Och vad är väl snyggare än en människa med rak, bra hållning och en rak, vit tandrad? Inte mycket. (Alla mina komplex radas upp här.)

”Investera i en bra säng”, sägs det ofta, och nu måste jag nicka instämmande. GÖR DET.
Den förfärliga smärta jag upplevt under nästan två års tid är borta. Lite samma befriande känsla som när man har låtit dra ut fyra trilskande visdomständer. Aah!

Tung vecka men vacker oktoberdag

Vilken lång och tung vecka det har varit – och det är bara torsdag.
Jag har jobbat kväll (vilket jag starkt ogillar) och väl hemma orkar jag med nöd och näppe se 22-nyheterna innan jag likt en mycket gammal farbror vaggar mot sängen. Tur ändå att mina extrema sömnproblem har pausat; just nu somnar jag gott och vaknar 06 eller 07.
Mina kroniska sömnproblem har jag avhandlat många gånger genom åren och jag är så tacksam när jag har en bra period då jag kan sova. Då prioriterar jag dessutom sömnen. Kan jag sova så sover jag!

Jobbiga kunder idag. Som vanligt damer. Jo, damer kan verkligen vara väldigt jobbiga och otrevliga. Jag misstänker att en särskilt outhärdlig typ som jag betjänade idag har en hemsk karl där hemma och nu ville hon hämnas mot hela manssläktet genom att dominera mig totalt.
Fatta: när hon äntligen gått hem så tog det inte mer än en halvtimme innan hon ringde för att fortsätta jollra och dominera mig.
Fy farao, vilken TYP.

Oj, jag är så redo för helg.
Och oj, klockan är 22:14 så det är dags att gå till sängs. Underbart!

Det var för övrigt en perfekt dag rent väderleksmässigt. Tölö var magiskt.

Räkna får (ALLVARLIGT!)

Läkare alltså. Sökte återigen hjälp för mina eviga sömnproblem. I en timme satt jag och pratade om hur dessa problem pågått i årtionden och att inga småmediciner eller huskurer fungerar. Att jag lever på två timmars sömn per natt. Att jag inte ORKAR vara sömnlös längre.
Läkaren jollrade (PÅ RIKTIGT) om att jag ska räkna får och från 100 till 0 etc. etc. SERIÖST.
Ingen läkare tar mig på allvar!
Jag behöver en drog som helt enkelt slår ut mig! Inget duttande hjälper! Jag har testat allt och jag har varit sömnlös sedan jag var barn!
Det enda som hjälper är alkohol och jag vill av förklarliga skäl inte dricka alkohol!
Så trött. Psykiskt och fysiskt.
Det är just av denna anledning som jag i stort sett aldrig söker hjälp – FÖR JAG FÅR INGEN JÄVLA HJÄLP.

När hon började prata om nån ”sömngrupp” där man lär sig att sova så bröt jag ihop och gick därifrån.