Syksy, sonbahar, Autumn

Å, det regnar! Underbart! Snart är det höst och det känns ljuvligt. Det blir mörkt och folk klär äntligen på sig. Man kan sitta inomhus och höra regnet piska mot rutorna. Levande ljus, en bra platta, rödvin och ett schysst hångel i soffan.
Jag älskar hösten. Det är två månader dit men förhoppningsvis går det fort.

Gott & blandat

Jag har varit på cykeltur – rena självmordet i hettan – och hämtat ut ett recept och handlat och badat Sebbe och mig själv och nu är jag helt slut. Kom snart, kära höst. Nu måste jag fixa färdigt inför morgondagen. Är lite sent ute.
Å, jag träffade snyggogrannen också, när jag var på väg till tvättstugan. Äntligen fick jag mer sagt än “hej”. Han har semester, berättade han. “Jag våndas i värmen”, berättade jag.
Om jag gör allt det tråkiga nu så kan jag slappa sedan. Så, off I go.

I det gröna

Har legat i solen (!) med Sebbe idag. Jag läste och han observerade omgivningen ur sin plats i skuggan. Brukar ha med mig kameran för man vet aldrig vad man kan få syn på. Idag hände dock inget särskilt så jag fotade mig själv istället.
Är lite småsugen på att gå på söndagsdans i afton i och med att jag varit på galej i dagarna två utan att lyckas ta mig ut på klubb.

Sol

Oswald bloggade om ångesten man får över att man inte är ute i solen som alla andra barn och visst är det en jobbig ångest. Men så totalt onödig. Vissa saker bara ska man göra för att inte verka helt onormal. Har man en dålig dag och talar med någon på telefon som kvittrande uppmanar en att “gå ut och njuta av solen” (för att sopa eventuella problem under mattan) vill man ju bara snitta upp strupen på personen ifråga. Hatar det hårt. Sommarens agenda; sluta göra saker bara för att man ska göra dem, oavsett om man tycker om det eller icke. Det är lite som barnfrågan. Man går runt och tar för givet att man vill och ska ha barn för det är helt enkelt något som hör till, tills man börjar tänka själv och inser att man inte vet vad man tycker i frågan. Jag vill ha barn vissa dagar men andra vill jag det absolut inte. För allas trevnad och lycka i livet avstår jag tills nejet eventuellt bleknar helt och hållet.
Men det var inte det jag ville ha sagt med detta inlägg. Kom av mig som vanligt. Hursomhelst; låt mig sitta inomhus bäst jag vill så möts vi om 20 år – jag med rosig, rynkfri hud och du med en apelsinliknande dito.

Reflektioner

Började dagen med en dryg timmes promenad. Trodde min klocka gick fel pga. allt liv som fanns i kvarteret; inte kunde väl klockan bara vara 09. Sedan insåg jag att det är sommar igen.
Talade med min vän P.G. nyss. Han ska skriva om mig och mitt bloggeri i sin uppsats på Universitetet. För övrigt är jag mycket nöjd med att blogga via Perfomancing. Enormt smidigt. Rekommenderas.