Sebbe och jag var ute på skogspromenad och stämningen var magisk.
Först passerade vi en kyrka och därifrån hördes en kör sjunga ”O helga natt”. Vi gick och vi gick och mötte skidåkare och det var alldeles tyst och underbart. Sebbe skuttade och sprang och jag joggade efter.
Väl hemma tog Sebbe för sig av kebaben han inte orkade äta i natt.
