Etikett: sjukdom

Det jobbiga med att vara jag är att jag är en sådan överkänslig person.

Allting känns så mycket och så starkt och en sådan person kan lätt börja självmedicinera för att komma ner till en ”normal” nivå.

Att känna glädje och lycka kan vara trevligt när man känner dessa känslor gånger 500 (även om man kan bli lite lätt manisk också).

Problemet är det här med oron, sorgen, rädslan.

I mitt fall kanske mest oron.
Jag oroar mig för allting mest hela tiden och jag har flera gånger fått höra att jag gör det mesta till självuppfyllande profetior.

Det ligger mycket i det påståendet, inser jag nu som vuxen, erfaren man.

Speciellt i så kallade kärleksrelationer så har jag så ofta varit ”säker” på att bli lämnad, sviken, sårad att jag (mer eller mindre) omedvetet sett till att det har blivit just så.

Det är inte lätt att bli av med den där gnagande oron.

Ibland känns det till och med så att man är som lyckligast och mår som bäst när man faktiskt är lite olycklig. Man behöver inte vara rädd för att bli lämnad om det inte finns någon som kan lämna en.

För att bli av med nämna oroskänsla så har jag testat det mesta (tro mig) och nu kommer jag att låta som Oprah (som jag saknar så!), men det enda som har hjälpt mig att ta mig igenom denna helvetiska oro har varit att högt och tydligt säga: jag väljer att vara glad.

Jag sätter mig ner och så säger jag till mig själv att antingen så går jag runt här och är orolig och mår dåligt eller så gör jag det inte. Ingen annan människa och ingen substans – vare sig laglig eller olaglig – kan få mig att känna annorlunda (mer än en kort stund).

Bara jag.

Valet är mitt.

Hur vill jag må just idag?

Det är inte lätt när det är svårt.
Själv börjar jag tro att jag har någon diagnos. Någon bokstavskombination.
Det talas mycket om detta i media numera. Vilket är bra.

För mig kan det se ut så här: först är jag superuppvarvad. Jag gör saker. Är kreativ. Det sprutar ut idéer och jag startar projekt.
Sedan kraschar jag och blir deprimerad.
Kanske bipolär?
Jag har bett om att få detta utrett.

Nu hände det nämligen igen.
Jag var väldigt aktiv ett tag – och dessutom extremt social (vilket jag inte är i ”vanliga” fall).
Sedan en helt sömnlös natt och därefter totaldepp.

Vi får väl se vad utredningen till slut visar.

Igår orkade jag varken duscha eller laga mat – idag är jag full av energi och städar och donar.

Snart har jag en liten semester som innehåller hundvaktande besök samt utomeuropeisk resa.

Det är precis vad jag behöver just nu.
Dessutom har jag en vän långt bort som behöver mig lika mycket.

Ibland blir det så att en är på vippen att få sig ett nervöst sammanbrott.

Det är lätt hänt att en blir panikslagen och rädd – mycket rädd.

Vad en bör göra i en sådan situation är att bryta vardagen – att hoppa av det evigt snurrande ekorrhjulet.

Jag tackade således för mig, rafsade ihop några plagg och tog hundarna under armen och reste bort.

Det slumpade sig så att en bekant behövde husvakt.
Har således suttit på landet och ”vaktat ett hus” i några dagar.
Det är fördelen med att mestadels ”jobba hemifrån” – en kan vara mobil.