Välkommen tillbaka till singellivet, Madonna

Varje gång jag dumpar eller blir dumpad hittar jag tillbaka till mig själv – fast till en lite mer utvecklad variant av mitt tidigare jag.

Hoppas det är likadant med dig, miss M.
Kanske blir du dig själv igen. Förhoppningsvis blir du så där rolig som du var förr!
När din blivande ex-make kom in i bilden tråkade du till dig ordentligt. Du spelade in din sämsta platta någonsin (Music), började klä dig som en tråkig tant från valfri håla, ditt hår började ha den där vidriga “naturliga” blonda nyansen. Inte alls kul.
Du drog tillbaka videon till American Life på grund av kriget i Irak. Det hade aldrig den riktiga Madonna gjort.
Du slutade göra gayiga saker. Du blev en sån där tråkkärring vi älskade dig för att du inte var.
Nu har du alltså ingen anledning att vara ledsen över att äktenskapet är över.
Bra saker med singellivet:
– Du måste inte ständigt förklara dig för någon
– Du kan göra som du vill
– Du slipper sura miner så fort du talar med någon hunk
– Du kan ha crazy frisyrer och hårfärger utan att någon gnäller över att du var snyggare förr
– Du kan åka på vild charter med singelvännerna
– Du kan hångla med vem du vill
– Du kan vuxenbrottas med vem du vill
– Du måste inte dricka billig bira på sunkiga hak när du egentligen vill njuta posha drinkar under kristallkronor
– Du är mer kreativ när du är singel och/eller inte helt tillfreds med livet. Du kommer skapa mycket bättre musik! Tänk Eva Dahlgren – hur kul har hon varit sedan hon fann den stora kärleken i Efva Attling? Inte så värst.
Tradiga saker med singellivet:
– Det finns trots allt inget bättre än att bli skedad av en rejäl och fin kärleksman medan regnet piskar mot fönsterrutorna.

En sån jädrans bra helg

Kanske är det inte meningen att man ska leva ensam.
Allt blir ju så mycket roligare när det finns någon där. Bara så där. I vardagen.
I fredags skulle Dansken komma hem till mig klockan 18 och eftersom han är mycket punktlig (ännu en bra egenskap) satt jag vid 17:30 fortfarande oduschad, endast iklädd herrunderbyxor framför datorn. Hade inte ens dammsugit eller börjat med middagen.
17:31 klev han in och panik utbröt.
Jag skickade ut honom på promenad med Sebbe så jag hann ikapp lite. När jag väl var ren och fin och maten var avklarad hade vi en trevlig fredagskväll tillsammans.
Lördag: arbete. Dansken stannade hemma och umgicks med Sebbe hela dagen och när jag kom hem stod de där i dörren – glada och ärtiga.
Återigen trevlig hemmakväll med mat och dvd och vuxenbrottning och glass och en öl på balkongen och alla var glada.
Idag är jag utvilad på ett sätt jag knappt kom ihåg. Vet inte när jag somnade men vid 01 vaknade jag av ett ryck och undrade om jag hade försovit mig. Nästa gång vaknade jag vid 04 (och då hade jag sovit non stop i tre hela timmar – mycket ovanligt!).
Så ja, nu hoppas jag på en bra söndag.
För övrigt känns det väldigt trevligt och ovant att umgås med någon som finner en snygg och sexig (och inte drar sig för att säga det) när man själv känner sig allt annat än på topp. Rekommenderas.

Hångel eller vänskap eller..!?

Okej, efter jobbet idag träffade jag date 1 (Dansken) (ni ser hans finger på bilden). Han som jag skrev om igår. Vi tog en långpromenad med Sebbe och till slut slog vi oss ner på ett sunkigt ölhak på Söder, som jag valde.
Ni vet hur kvinnor klagar på att män är jobbiga och på – låt mig berätta att medelålders kvinnor är än värre. Efter ett tag började de snacka med/om Sebbe och de gav sig ej. De var rejält packade och ville verkligen tala med två unga grabbar.
Den ena, Gunilla, sa: “men vad har du för jobb som kan ha med hunden på jobbet?” (Hon ställde samma fråga 10 gånger). Till slut sa hon: “har du inga barn? Nej, det är klart man vill ha nån som älskar en, har du det?”
Jag var kaxig och pekade på min date – han som jag kommit överens med att “bara” vara vän med och sa: “Han älskar mig”.
Hon fnissade och sa: “Bögar! Jag älskar bögar”.
Strax därefter blev hon avvisad.
Gunilla var rejält packad.
Jag hade en mycket trevlig kväll med Dansken. Vi drack en massa öl och Sebbe låg i mitt knä och alla undrade vad han var för sort för han var den “sötaste hunden de nånsin sett”.
När jag och Dansken, efter många öl, skulle gå frågade jag: “Vill du inte kyssa mig?”
Det ville han.
Vi råhånglade på uteserveringen.
Sedan drack vi mer öl (!).
Sedan hånglade vi igen.
När vi skulle gå hem stannade vi efter var femte meter, längs halva Götgatan, och hånglade vidare.
Det var underbart.
Åh! Han kunde kyssas!
Det var underbart… men vi hade ju nyss kommit överens om att vi “bara” skulle vara vänner.
Ok. Jag har inte blivit kysst på länge, så det kan bero på det.
Men oj! Tänk om han faktiskt hånglar upp mig så bra för att han gillar mig som “karl” och “mer än bara vän”!
Vad ska jag göra? Han är inte min typ (vilket jag berättade ikväll) – men ändå!
Vad ska jag göra?
PS Stegräknaren stannade på 18 133 och nu går jag ut och klubbar.