Jag har just avslutat arbetet med att plocka ihop musiken till min brors bröllopsfest. 80-tal och nutidspop var vad jag skulle ordna samman och fem CD-skivor blev det. Eurythmics, Sinitta, A-ha, Alice Cooper, Samantha Fox, Kylie, Sabrina, Bodies Without Organs, Shirley Clamp, Sugababes, Madonna, Rick Astley, Lena Philipsson, Army Of Lovers och mycket mer därtill. L-O-V-E-L-Y-!
Om ett dygn har jag och D precis landat på Landvetter (may God be with us, det ryktas om oväder). Datorn ska med så klart och i en hel vecka blir vi borta. Längtar efter att få koppla bort allt och bara vara.
Jag vet att jag tjatar men jag måste bara säga det en gång till: Confessions On A Dance Floor är ett underbart album. Köp det! Jag älskar melodierna, jag älskar texterna, jag älskar soundet och produktionen (inte lika könlös som på American Life och Music) och jag älskar Madonnas röst.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik