8 timmar till semme

Godingar!
Det är en stor dag det här.
*Jag går på semester
*Dansken kommer hem till Stockholm
*Pride startar
*Extra fet lön hamnar på kontot
*Sebbe och jag ska träffa Tysken och tyska Eva
*Jag ska träffa Dansken
*Min Greatest Hits-bok släpps
*Solen skiner både i skyn och i sinnet
Dagens mail:
Ha en skön semester. Tack för dina fina och bra insatser det gångna halvåret.
/Chefsperson

1 dag till semme

Hej i hettan, kära medmänniskor.
Som sagt: allt går på sparlåga. Jag längtar efter semester. Jag känner mig en smula slut. Har mycket att tänka på – ni vet en miljard småsaker som tillsammans blir ett sjunkande skepp. Jag vill släppa allt ett tag och bara vara. Snart så. 31,5 timmar kvar.
Jag har, kanske just för att komma ifrån allt som är min vardag och verklighet, läst mycket den senaste veckan. Två böcker har jag betat av och jag skriver snart om dem. I morse påbörjade En geishas memoarer, som stått i min bokhylla och väntat på sin tur länge nu.
I förrgår badade Sebbe och igår fick han en ny dos Frontline. Han blev mycket trött och sov hela kvällen. Nu kommer han vara lite kliig ett par dagar men sedan går det över och vi slipper fästingar i två månader till. Det är det värt. Vi hatar fästingar, båda två.
För övrigt har jag svårt för människor som mumlar när de talar. Tala ur skägget, vill jag skrika.

Sommarens sista lördag

Semestern har gjort mig gott.
Jag har blivit så djärv. Lite så där som när finfröken knäpper upp inte bara en utan två knappar på blusen. Eller när den tyste får muntur.
Blev lite tipsy i ESC-soffan igår kväll men det var trevligt och lite male bonding.
Idag åker mor och far hem.
Det kan hända grejer ikväll känns det som. Mer om det senare.

Hem till Sthlm

Mina damer och herrar! Idag vänder jag om – en dag tidigare än beräknat. Om några timmar slår jag mig ner i bilen och åker hem till Sthlm. Min vistelse på den västgötska landsbygden har varit trevlig på många sätt och maten, mina vänner, har varit oerhört smarrig. Det har varit trivsamt att umgås med familjen. Och Sebbe har fått så mycket lek och bus att han nog kommer sova oavbrutet i tre dagar när han lägger sig på sin röda kudde i hemmet.
Men visst längtar jag hem! Det finns ju en anledning (eller flera) till varför jag som 15-åring så glatt packade min väska och for.
Skönt att bli påmind om hur mycket jag trivs med mitt liv och de val jag gjort.
Älska Sthlm! Älska livet!