Etikett: samhälle

Ta lite sexuellt ansvar, medborgare!

Idag ska vi vara lite sexualpolitiska, eller nåt. 
Vi är ju alla vuxna här. 
Jag var på ett läkarbesök i veckan: den årliga kontrollen av sexuellt överförbara sjukdomar. 
Jag är ju pryd, tillknäppt och konservativ men en gång per år kollar jag upp rubbet.

Redan nästa dag fick jag besked. Har inga sjukdomar. Inte ens HIV. Numera kommer beskedet via SMS. Annat var det på 90-talet då man 
a) fick vänta i en hel vecka på att få svar och 
b) fick gå till läkaren för att få sin dom. 
Det var en vecka av extrem ångest.

Om ni, promiskuösa huliganer, tar lite mer ansvar så kan vi utrota alla ’onödiga’ sjukdomar. 
Tips:
– ligg inte runt – sex är fantastiskt med EN väl utvald person
– gå på årlig läkarkontroll

Bonustips:
Ditt sexliv måste inte vara grått och trist fastän du inte viker tros- eller kalsippkanten åt sidan för varje heting som kommer med inviter. Med den väl utvalda partnern kan du gå bananas och göra en massa lajbans.

Ha en frisk söndag och kommande ny vecka. 

Kretsloppet

Så här ser livet – kretsloppet – ut för de flesta människor i vår del av världen:

Du har ett okej jobb med en okej lön som du kan försörja dig på och du får lite cash över. Du betalar skyhög skatt som används till skräp.
Du är inte direkt olycklig men du känner meningslöshet och tomhet.
Efter dina fem dagar i gruvan så går du ut och super för att försöka glömma hur trist och meningslöst allting egentligen är. Du låtsas ha så j@vla roligt men det har du inte. Du – och alla omkring dig – fejkar.
Du lägger upp ”lyckliga” bilder ur ditt fantastiska liv på sociala media och alla andra gör samma sak och alla vet att allting är fake och polerad yta.

Dagen därpå mår du sämre och du bestämmer dig för att hitta mening och mål. Att förändra någonting.
Du hinner dock inte mer än tänka tanken för sedan ska du in i ledet igen, då det blir måndag igen och allting fortsätter som vanligt i ekorrhjulet. Kretsloppet.

Du kommer till en punkt i ditt liv då du behöver hjälp. Du får kämpa förtvivlat för att få någon hjälp över huvudtaget och du undrar vart dina skattepengar tog vägen då den som just anlände till landet och aldrig har bidragit med någonting får allt det som du inte får. Du anser att detta är orättvist och du försöker påverka genom att byta politiskt parti.
Över en natt går du från att ha varit en lydig lobotomerad robot till att vara paria. Och rasist och nazist och fascist. Och gu’ vet vad.

De sopiga politiska partierna – som har ställt till med all skit och som trots det, i de lobotomerades värld, fortfarande anses vara kosher – gör allt för att din röst ska kvävas. De hittar på diverse överenskommelser, såsom DÖ och JÖKEN och gu’ vet allt, för att du ska känna dig ännu mer värdelös och betydelselös. Du är ingenting värd och existerar bara för att finansiera det pågående bygget av Helvetet.

Frustrationen bara växer.
Sedan har du media också, som istället för att granska makten numera istället granskar folket. Sinnessjukt.
Den som inte diggar det jag nyss beskrev hängs ut och stämplas som olydig.

Du funderar återigen lite på vart de där skattepengarna egentligen tar vägen och du inser att ditt lands regering sponsrar mördardiktaturer. Du betalar alltså för terror mot dig själv och i det långa loppet finansierar du din egen undergång.

Du super och knarkar för att psykiskt stå ut med skiten.
Och så är det måndag igen och allting börjar om.

Är det värt det?

fuck you kim

Jag har blivit ’god’

Jag har blivit en sån där ’god’ människa… På väg till en väninna med hundarna och skulle handla en grej. En ung kis satt utanför butiken. Han var kanske 25 och såg lite sliten ut.
”Ursäkta, min unge herre”, sa jag. ”Kommer du att sitta här i fem minuter?”
”Javisst.”
”Kan du hålla mina hundar medans jag går in och handlar?”
”Absolut.”

Jag gick. Vände om.

”Behöver du nåt?”
”Nej. Jag fick just en cigg av en bekant. Allt är OK.”

Jag handlade och kom ut och gav honom ett paket cigg.
”Men herregud, inte behövde du ge mig ett helt paket”, sa han.
”I det här skitsamhället måste vi hjälpa varandra när vi kan”, sa jag.

Han hade en tår i ögonvrån och önskade mig en god helg.
”Om jag kan hjälpa dig nån gång, så bara be mig.”

När man går igenom svårigheter så vet man att man måste – om man bara kan – hjälpa en medmänniska. Man blir ödmjuk.

MVH, Hemlös och arbetslös relativt ung man som – trots ’hårda’ politiska åsikter – bryr sig om sina medmänniskor.

”Manliga” och ”kvinnliga” glasögon – patetiskt

Så jag var hos optikern idag.

Två par nya bågar blev det, men jag förundrades återigen över indelningen i ”för damer” respektive ”för herrar”.

Så bara för att jag har manliga (eleganta) fortplantningsorgan så får jag bara välja bland bågarna till höger i butiken?
Skulle inte tro det hörrö.
Jag accepterar inte sån bullcrap.

Så det blev bågar från både höger och vänster.

”Nå häär fanns det glaada färger”, sa jag till killen i butiken – en jätteglad och rätt söt ung man. Förmodligen fjolla.
”Nå joo, liite meer färg och form häär på daamsiidan.”
”Sånt gillar jaag.”

Den tvångsmässiga indelningen har alltid tröttat ut mig.

Köpte även en t-shirt på – ta ett djupt andetag – damavdelningen på Tokmanni (en billighetskedja som väl leker med flashiga varuhuset Stockmanns namn).

Damtischan satt perfekt på min välskapta gubbakropp.

Den s.k. ”homosexuella livsstilen”

Lever man ett så att säga inrutat liv och inom vissa sociala ramar så är det lätt att glömma att det finns en annan värld där ute.

Sociala medier har påmint mig om detta.

I det liv jag lever är att vara icke-heterosexuell ingenting att skriva hem om. Jag skulle nästan – men bara nästan – sträcka mig så långt till att säga att det mer eller mindre är normen.

Har man samma kollegor år ut och år in, och dessutom samma vänskapskrets – som visserligen utökas med vänners vänner som ju ändå redan ingår i samma ”cirkel” – så lever man i sin lyckliga lilla bubbla.

Sedan går man med i diverse grupper på ex. Facebook och tar del av konversationer om att homosexualitet är ”perverst” och ”syndigt”. En tar sig för pannan.

Det talas dessutom väldigt mycket om den så kallade ”homosexuella livsstilen”.
Jag har flera gånger frågat vad denna ”livsstil” egentligen innefattar, men jag aldrig fått något svar.

Min homosexuella livsstil ser ut ungefär som följer: jag arbetar, jag går hem, jag går långpromenader med mina hundar, jag umgås med vänner, jag läser böcker, ser film (dock ej på bio) och någon gång då och då så nuppas det lite (om jag har en stadig partner).

Väldigt mycket ”homosexuell livsstil” va?