Kabbala

Idag har jag legat och läst en bok om Kabbala, som jag köpte för ett par år sedan. Bläddrade också i slutet av Bibel 2000, där kartor, förklaringar och citat finns. Sedan kom katten återigen med plastbandet och krävde lek. Får fortsätta läsningen ikväll. Nu ska jag gå och handla.

Religion?

Livet är bra märkligt. Jag vet inte vad jag ska säga. Satt uppe till halv fyra i morse och diskuterade religion och filosofi. Det ser pretentiöst ut i text men det var både bra, dåligt, nödvändigt och skrämmande.
Jag har berättat saker för D som jag aldrig någonsin berättat för någon annan och som inte ens finns nedskrivet i någon gammal dagbok från åttiotalet. Därför känns det plötsligt som dessa “gärningar” existerar på ett helt annat sätt, att de faktiskt är sanna och utskickade i universum. De finns inte längre enbart någonstans långt bak i mitt huvud, halvt förträngda.
Det är lite som klassikern; om ett träd faller i skogen men ingen är där och hör det falla, lät det då någonting?
Mina drömmar (när jag väl kan sova) är fruktansvärt levande och verkliga nuförtiden. Ibland kan jag inte skilja på dröm och verklighet. Det känns jättekonstigt.
Nåja, nu ska jag sluta jiddra och börja jobba.

Words don’t come easy

Igår satt jag på tunnelbanan och såg alla dessa stressade själar i ögonen. Vilken konstig värld. Man köper och köper och skaffar makt och pengar och prylar och inte blir man lyckligare för det. Så många människor blir ändå bara till tomma skal som vet varken ut eller in. Om man bara kunde finna harmoni. Tänk så bra allt skulle kunna vara egentligen.
Apropå mitt utträde ur Svenska kyrkan. Även om pastorn i fråga nu är pingstpastor så vill jag på intet sätt ha något med något kristet samfund att göra och jag tänker inte betala kyrkoskatt för att få gifta mig på någon kyrktrappa.
Alla dessa fundamentalister som tar patent på allt driver mig till vansinne. “Gud sa till mig att bla bla bla”. Men tänk om han sa något helt annat till mig!?
Jag börjar betvivla att en människa som vill “bota” kärlek någonsin själv upplevt riktig sådan. För hur skulle man då någonsin ens få för sig att vilja bli av med det, att “bota” bort det?
Här är vi, som klumpar av celler vandrandes runt på denna planet och finner man någon man trivs med så vad spelar det för roll hur kromosomer och annat ser ut? My God.

Stenen lämnar hjärtat

Å, jag fick ordning på mobilen till slut. Underbart med snö.
Jag har precis begärt utträde ur Svenska kyrkan med motiveringen:
“I dessa tider då en pastor får kalla mig cancersvulst i en kyrka vill jag härmed med omedelbar verkan begära utträde ur Svenska kyrkan”.
Nu ska jag äta potatismos med vegokorv och sedan ska jag åka till D och kurera mig.
Imorgon får jag dessutom mina efterlängtade pengar från försäkringskassan så en stor sten har fallit från mitt hjärta.

Bok

Jag har läst i första kapitlet i boken Religion, kultur och manlig homosexualitet om naturfolk. Exempelvis om Amarakairefolket i östra Peru. De heterosexuella kontakterna bland dem ägde ännu på 1950-talet endast rum vid två, tre ceremoniella tillfällen per år. Sexualakterna klarades av snabbt och i berusat tillstånd och utan att parterna visade någon som helst tillgivenhet. Männen tillbringade nätterna tillsammans i grupper om sex, sju individer, tätt omslingrade. De hade regelbundet sex med varandra och verkade känna varmt för varandra under akten. Männen var inte svartsjuka och partnervalet skedde på måfå och ändrades varje natt.
I nästa kapitel handlar det om islam.
Jag har lagt ut ett par krönikor jag skrev i somras. Det känns som en evighet sedan.