Om igår

Enligt polisen gick 35 000 i paraden och 450 000 såg på. Vilket party. See you next year.
Glömde ju berätta att Tina Cousins var bäst i går kväll. Vem hade kunnat ana att hon var så rivig på scen?! Arja Saijonmaa var populärast. Darren Hayes en besvikelse (om han är den dyraste artisten som uppträtt på Pride (enligt hemsidan) så vet jag inte vad jag ska säga).
Otrevligast var de fyra tyska lesbianerna.
Bäst gick det för Aronson.
Tröttast var Oswald.
Surast var jag.
Men det är som sagt över nu.

16:44

Ingen parad för mig i år (som enligt Aftonbladet var rekordstor med 100 000 längs gatorna). Ser på ESC 1985 och slås av hur ljuvligt det irländska bidraget var; Wait Until The Weekend Comes med Maria Christian är en favorit. Andra härliga bidrag detta år;
Finland Eläköön Elämä Sonia Lumme
Spanien La Fiesta Terminó Paloma San Basilio
Frankrike Femme Dan Ses Rêves Aussi Roger Bens
Turkiet Didai Didai Dai MFÖ
Västtyskland Für Alle Wind
Israel Olé Olé Izhar Cohen
Storbritannien Love Is Vikki Watson
Ska ta mig till parken om ett tag. Vill ju se (Savage Garden-)Darren Hayes och Arja Saijonmaa. Hade ingen aning om att han är homo. Iofs inte så överraskande men man vill ju inte vara en sådan som tar för givet att alla män som sjunger i falsett är fjollor..

Lördag 13:36

En bra sammanfattning ur Aftonbladet om varför det är så trevligt på Pride;

“För den som aldrig känt sig onormal är det svårt att förklara hur det känns att plötsligt vara normal.
För den som alltid obekymrat gått hand i hand med sin fru eller man är det svårt att förstå känslan av att kunna kyssa sin älskade offentligt utan att få en tegelsten i huvudet. Bli utkastad från en restaurang. Eller att det uppfattas som en provokation, en demonstration, ett statement”.