PV 7: Sällskap

Positiva veckan: Jag är tacksam över att jag vet vad jag vill och att jag vet vad som gör en trist vardagsmorgon i decembermörkret till något bra, något som sprider en glädje och ett lugn över hela dagen. Det är lyxigt att inte vakna ensam! Det är så enkelt. Jag älskar de enkla sakerna som gör livet möjligt att uthärda.

PV 6: The basic stuff

Dagens positiva veckan-inlägg är det svåraste hittills.
Gårdagen var skräp. Jag hatade allt och var så trött att jag höll på att somna när jag var ute och promenerade. Vädret sög. Det låg sopor överallt. Människor gapade och skrek och dessa förbannade jävla biljävlar som står still (med motorn igång så klart) på gatan med strålkastarna riktade rakt i mitt ansikte – jag hatar det. De ser varenda liten por i mitt ansikte men jag kan inte se dem. Fuck off, ville jag vråla men “PV 6″ ekade i mitt huvud.
Så vad har jag att tacka för?
Att jag hade ett hem att gå till (boring).
Att jag inte ramlade och slog ihjäl mig.
Att jag inte blev rånad, våldtagen, misshandlad, kidnappad, mördad.
Ja. Tusen tack. Verkligen.
Hoppas denna dag blir bättre för så tradiga dagar som gårdagen, då en bara vill falla ihop i en hög och hulka ut livets alla sorger, klarar jag inte fler gånger än en per vecka.

PV 4: Mörkare musche

PV 4: Mörkare musche
5 december, 2008, 08:05
Positiva veckan fortsätter.
Idag är jag tacksam över att muschen har blivit mörkare. Jag tänker inte på att den skulle kunna vara så där arabiskt svart och superhet. Nej, jag lyfter på hatten och tackar för att jag inte har fjunig skäggväxt. Jag är ju en riktig karl.
Tack.
musche

PV 3: Lunch och London

Dagens positiva veckan-inlägg innehåller hela två punkter då jag inte kunde välja endast en.
Jag är glad och tacksam över att en vän igår klockan 11 ringde och frågade om han fick bjuda på lunch. Jag svarade: “Men jag vet inte om jag hinner för jag måste kila bort till Hemköp och handla ärtor och vegbacon”.
“Men det hinner du”, protesterade han, “om vi äter libanesiskt i Kungshallarna”.
“Okej då”.
Jag tänker inte: “Åh, tänk om jag befann mig på plats i Libanon och åt denna ljuva mat”. Jag bryr mig heller inte om att jag satt där med “bara” en vän – det hade ju kunnat vara en het date istället. Nej, jag är glad över att jag fick äta denna goda mat på lunchen min denna torra onsdagseftermiddag.
Jag är också glad och tacksam över att en annan vän var i London och handlade nya Kylie-dvd:n åt mig. Vem vet när den släpps här (och Ginza och CDON har ju numera så irriterande dåliga sökfunktioner att man inte mår psykiskt bra av att kolla deras utbud, men detta tänker jag så klart inte på under positiva veckan).
Jag bryr mig inte om att jag så väldans gärna hade velat vara i London själv. Tänk att trippa in på HMV och handla en fin dvd för att därefter ta en drille på G-A-Y Bar på Old Compton Street!
Nej, jag är så glad över att jag mötte upp min vän efter jobbet igår och sedan tillbringade kvällen i soffan med Sebbe bredvid mig och Kylie framför mig.
Tack!

PV 2: Två istället för en

Positiva veckan fortsätter och idag är jag tacksam över att jag igår kväll när jag tvättade hade två fungerande maskiner. I förrgår hade jag endast en, därav mitt eviga tvätteri.
Jag ägnar inte en tanke åt att jag mötte två inte så trevliga människor. Inte noterar jag heller att jag inte hade ett bra torkskåp. Jag bryr mig inte ens om att idioten som tvättat före mig lät sina kläder ligga kvar i torktumlaren (som jag tömde i en korg som fortfarande stod orörd när jag gick därifrån klockan 22:02). Nej, jag tänker endast på att jag hade två fungerande maskiner och därmed hann tvätta dubbelt så mycket som kvällen före. Tusen tack.