Äntligen

Under det stora dramat som ägde rum runt Eurovision (se arkivet), då homo- bi- och transpersoner fick spö runt om i Europa, bestämde jag mig för att den viktigaste frågan för mig är att se till så att även ickeheterosexuella får ett drägligt liv i Europa. När jag ser klippet ovan (borttaget) får jag äntligen höra vad jag så länge velat höra. Sista meningen. Det var spiken i kistan. Jag vill skicka Schyman till Bryssel.

Medborgare


Ligger i soffan och ser EU-debatter och nyhetsprogram och läser EU-kandidaternas bloggar. Inne på dag två nu. Jag är en mycket ansvarstagande medborgare och jag kräks på sådana som “inte är så insatta” och därmed inte går och röstar. Sådana människor är välkomna att lämna landet och bosätta sig i valfri diktatur.
Hur går det då?
Jo, jag hade kanske bestämt mig igår, men idag har en bubblare kommit in i bilden.
Spännande tider. Jag älskar alla typer av val och omröstningar.
Dokumenterar hela min innehållsrika dag till stor glädje för omvärlden och kommande generationer.

Känslosam ESC-dag

Aaargh.
När jag träffade Y v i s s t e jag att det skulle bli extremt jobbigt och jag sa att jag skulle leva för “nuet” och inte tänka på framtiden. Men det är svårt nu. Foolish me. Men nu ska jag försöka att inte tänka mer på detta idag. Sebbe och jag ska på ESC-fest hos ett par flickor.
Känner mig oerhört svag. Men är glad över att jag har fantastiska vänner i mitt liv. Såna som kan (och vill) prata om tunga saker.
För övrigt röstar jag på Island i afton – bästa låten – och på Israel – hela spektaklet är ju politiskt – men jag röstar inte på de där primitiva länderna där homosexuella misshandlas av myndighetspersoner (om inte fysiskt så psykiskt) (orkar inte länka – då får jag en massa galna läsare – men läs kvällstidningarna, eller här).
För övrigt borde alla bojkotta hela ESC då det hålls i Ryssland. Väldigt primi och icke alls humant.