Oslo: ankomst och restaurangbesök


Jag stod på centralen och huttrade och plötsligt hörde jag någon ropa mitt namn. Det var min äldsta stockholmsväninna miss Uganda (som i början av december överraskade mig i Gamla stan) som till min enorma förvåning också var ute på vift. Mycket trevligt.

Här ser vi mitt allra första norska fotografi! Kongsvinger! Och en random city shot of Oslo.

Gossarna mötte upp mig på Oslo Sentralstasjon och vi valsade runt ett tag på byn innan vi kom fram till att vi ville äta indiskt. Vi hamnade på Jaipur och låt mig säga att maten var kalasgod och det roligaste av allt var att stället inte var så där indiskt-i-Stockholm-trashigt, utan snarare ganska posht! (Som vanligt ser maten inte alls aptitlig ut på bild.)



Vi åt och vi drack och vi catchade upp och stannade oväntat länge. ”Trevliga gossar det här”, tänkte jag och log och beställde in en ny norsk öl. När vi gick insåg jag att halva reskassan var puts väck – ja, det är dyrt i Norge.

Vi tog tuben till det exklusiva villaområdet och väl framme låg röda mattan utrullad och jag skrattade lite åt gossarnas välfyllda kylskåp (”så där så att det blir mörkt då lampan hamnar bakom alla godsaker”) och inte minst åt deras yoghurt.
På kvällen gick jag och den äldre gossen (dock yngre än jag själv är) ut en kortis. Mer om det i nästa inlägg.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

En lørdag i Oslo

Åh, vilken dag.
Strosat från a till b till c och hela vægen till ø.
Dagen i stødord (ordentliga rapporter kommer nær jag kan visa mina många, vackra bilder): pervers park, pervers konst, tunnelbana, judisk begravningsplats, minnesmonument, Operan, snø, halka, matjakt, kafe (får inte till nån apostrof på detta tangentbord), shoppinggata, vuxenshopping, øl i matbutikerna, kyrkogårdspromenad.
Nu: vila, vegetarisk lasagne, kanske en ny runda Uno och dærefter ska vi gå på bar/klubb.
[Alla vackra mæn hittills har varit sådana som kommit från andra lænder.]

Inga hoppande, skrikande glin

Tænk att man måste åka tilll Oslo før att få sova ut ordentligt. Tænk dig ett helt svart rum, mycket svalt och inte minst: inga hoppande, skrikande grannungar. Inte heller skramlande tidningsutdelare eller damer (?) på sylvassa, skyhøga klackar som trampar upp och ner i trappuppgången dygnet runt. Ja, jag sov som en stock och det var underbart!
I går kvæll, efter lite Uno och finsk sprit (hær finns en finlandssvensk) tog vi oss en titt på køttmarknaden. Inte mycket fanns att se, ær jag rædd, men lågan ær ænnu inte slæckt. Dagen ær ænnu ett oskrivet parfymerat blad, men jag tror att den kommer att bli bra.
Nu har værdparets hund kommit hem och det ær bra eftersom jag saknar Sebbe!