Etikett: nätet

Flera nya kontakter idag. Bra och mindre bra.

En idiot skrev till mig på ett community.
Han hade ingen ansiktsbild, utan bara en överkroppsbild. Ja, det var ju en stilig överkropp, men jag är en sån som kräver att få se fulfejan.
Han skickade plötsligt nakenbilder på sig själv.
”Jaha”, svarade jag, ”jag ser en lem men inget ansikte”.
Då låtsades han skicka bild på trynet.
Sedan skrev han ”fick du ansiktsbilden?”
”Nej.”
”Kanske nåt tekniskt fel då.”
”Nej, det vore väl lustigt om dina nakenbilder kommer fram men inte din bild på truten. Skärpning.”
Trodde att han skulle bli sur men det blev han inte.
Istället skrev han: ”Vi kanske kan ta en öl till att börja med?”
Skulle inte tro det, så jag jag loggade ut.
Fick ett meddelande från en (kanske) reko ung man.
Vi låg på samma våglängd. Det kändes direkt.
Det blev ett kul ”samtal”.
Han skickade bilder på sig själv. Bland annat en där han bar en scarf över halva ansiktet.
”Jag skulle vilja dra ner scarfen”, skrev jag, ”och kyssa dina feta lips”.
Han var rolig och snygg.
Jag gillar roliga och snygga.
Dock ej oseriöst roliga, utan så där arty kuliga.
Lite udda och lite svåra.
Kanske är det det som är mitt problem.
Kanske borde jag försöka finna någon stel, trist typ.
Trist men trygg.
Men usch så tradigt.
Nej, det skulle inte gå.
Stela, trista typer faller inte för mig eftersom de finner mig för ”excentrisk” eller nåt. För ”mycket”.
Människor med psykiska besvär dras dock till mig. Jag vill ju gärna ta hand om dem. Bota dem. Få dem att må bra.
Det funkar aldrig med sådana.
Nej, jag ska nog försöka snärja mannen med scarfen.
Jag skrev att han inte ser ut som han heter; att hans namn inte passar honom.
Han undrade hur en sådan ser ut och jag svarade: ”En **** ser nog lite… eh… svennigare ut. Med finnar i fejset och lite glåmig hy. Torrt och en aning tunt hår. Dåligt schampo, det syns.”
Han skrattade till. Jag trivs bra med mig själv när jag får någon att dra på smilbanden. Då känner jag mig lite lyckad.

Glasögondrama leder till nya bågar

Häromdagen, när jag satt på jobbet och insåg att jag hade glömt glasögonen hemma, kom jag på att jag förmodligen borde testa min syn på nytt.
Fem år har nämligen gått sedan jag genomgick mitt första, och hittills enda, syntest. Det var då jag, med mitt minimala synfel, fick mina första glasögon.
Jo, nu känner jag att synen blivit sämre, så jag ska ta mig tusan kolla upp den på nytt.
Hursomhelst.
Jag satt på jobbet och funderade lite på om jag borde skaffa nya bågar – och i så fall vilken typ och varifrån.
De jag har nu var m y c k e t dyra och trots att de är eleganta och trots det exklusiva märket så är jag missnöjd med kvaliteten. Bågarna hänger och flänger och titt som tätt har jag gått till min optiker för att få dem upptajtade en smula.
Jag har tänkt mig att mina nästa bågar ej ska vara superdyra, eftersom det uppenbarligen inte är värt det.
Alltså har jag kollat runt på nätet och jag har ofta blivit en aning chockad över hur fula bågar det finns där ute. Ja, det verkar som att de ska vara så minimala och osynliga som möjligt, och så vill jag inte ha det! Mina glasögon ska vara en del av min personlighet och de ska passa min stil! De ska synas!
Räddningen kan mycket väl finnas på Optikbutiken. Visst, här finns också ett stort antal sådana där ”osynliga, minimala metallbågar”, men tittar man riktigt noga så kan man även hitta lite roligare varianter – även för herrar!
Butik finns endast i Falkenberg, men å andra sidan så är jag en man av min tid och jag gör det mesta på nätet.
Jag ska låna hem bågar så fort jag hittar ett tredje par (är uppe i två nu) och i hemmets lugna vrå ska jag testa mig fram och se hur de känns. Fortsättning följer.

Lite privat då

För några dagar sedan lade jag ut badbilder på det där communityt och sedan dess har inkorgen varit full av friarbrev. Hade jag vetat att pattbilder var vad som krävdes så hade jag bränt bh:n för länge sedan.
Ah, de är så ytliga och töntiga.
En vän skrev:

Du såg väldigt fräsch ut på badbilderna. Inte alls så tjock som du hävdar att du är…

Ha ha ha. ”Fräsch.”
Många meddelanden kommer tyvärr från män utan humor. Allvarligt talat. Det finns så många där ute som inte har någon som helst humor.
Ett meddelande kom från en man som (visade det sig) arbetar på SVT och jag  gnällde lite över det faktum att under sommaren är det bara en massa flams och trams på TV. Han blev sur.
Ett meddelande kom från en ”vanlig” grabb som sökte en ”vanlig” grabb och finns det något tråkigare än någon som berättar för omvärlden att han är ”vanlig” och gillar allt som är ”vanligt”?
En presenterade sig artigt med namn och hela kittet. Sånt går jag igång på.
En var 16.
En var 70.
En var en sån där som förmodligen är jätteutbildad och kunnig men som har noll EQ – värsta sortens människa.
En var en två meter lång, muskulös man med rötter i Mellanöstern, inser jag nu, så nu hinner jag inte blogga mer.
Jag är så ytlig och töntig.
Uppdatering: i brev nummer tre frågade jag Mellanösternmannen (bland annat) vad han heter.
Han svarade (bland annat) ”snälla fråga inte mer, vi kan prata om allt ifall vi träffas, vi får se”.
Jag: ”Okej okej, jag ska inte fråga.”
Och så gjorde jag slut.
As.
Uppdatering 2: en halvtimme senare skrev han: ”vore kul att få ****** dig nån dag”.
Jag orkar inte. Mer. Nu.