De ”fredliga” ”aktivisterna” (låt mig sätta även det senare ordet inom citationstecken) kommer seglande med fucking självaste Al Qaida, vilket hela världen förbiser, och de svenska ”hjältarna” gråter ut i pressen över att de bara fick skorpor och vatten medan de satt anhållna. (Såg rubriken nyss men hittar inte artikeln nu, kanske insåg de hur patetisk den var – det tvivlar jag iofs på.)
Stackarna.
(Uppdatering: det var när Mehmet Kaplan chattade. För övrigt kan jag avslöja att mp har förlorat min röst i nästa val, tack vare denne herre.)
Israeli intelligence revealed during a security cabinet meeting on Wednesday that most of those who attacked the Israeli boarding party on the Miva Marmara aid ship on Monday were Al Qaeda mercenaries.
Israeli officials said that a group of 40 of the more violent passengers were found to have no identification papers when they were arrested upon arrival in Israel. Nearly all members of that particular group were equipped with bullet-proof vests, night-vision goggles and various light weapons. Each also carried the same exact amount of money as the others in his pockets. Läs mer.
(Men ja, jag vet att i vårt ljuva land så anses ju allt som kommer från israeliskt håll vara propaganda eller helt enkelt fake.) Mitt tidigare inlägg är uppdaterat med många, många fler läsvärda länkar. Fler läsvärda länkar: ”Vi är oroliga för våra liv”, gnäller de på det irländska skeppet som är på väg till Gaza. Ja men ta landvägen då – israelerna hjälper er.
Missa inte Fred i Mellanösterns Om folkrätten samt Turkiets kännedom om terrorkopplingar till IHH (nya videos)
Den fruktansvärt obehagliga människan Helle Klein uppmanar naturligtvis till bojkott. Själv fortsätter jag som vanligt att handla så mycket israeliskt jag bara kan – mat, kultur och resor.
Israel lämnade Gaza 2005, varför territoriet inte längre är föremål för ockupation utan styrs av den regim som finns där. Gaza kunde utropa sig som stat (faktiskt med större övertygelse än Kosovo), men svårigheter skulle då kunna uppkomma, ty det strider både mot FN-stadgan och den allmänna folkrätten att ha som politik att utplåna grannländerna. Läs mer.
DNABABSvDDN Comments closed.
Ja, som ni vet så måste jag stänga av kommentarerna när jag skriver ”icke-hatiskt” om Israel, men det går bra att ”gilla” – både anonymt och på Facebook.
Oavsett vad man tycker om det hela så är det hälsosamt med lite balans.
Just nu är det de ”fredliga aktivisterna” säger, då de valsar runt i svensk press, Sanningen. Allt som kommer från Israel är däremot något israelerna ”hävdar” eller ”påstår”.
En svensk röst inifrån Israel:
Fler båtar är på väg mot Gaza och antingen de stoppas eller kommer i hamn kommer Israel att få stryk.
Greta Berlin kommer aldrig att frivilligt avstå från att som en kelsjuk katta gnugga sej mot Haniyes breda bringa och Dror Feiler kommer att göra allt för att få den kick han så länge drömt om.
Livet får sin guldkant och terrorn blir rumsren tills den dag någon kör sitt flygplan genom tornet på Stockholms Stadshus. Läs mer.
Why was the Marmara different?
So, why did a violent confrontation take place only on one of the ships, the Miva Marmara?
The answer was made clear later in the day when it was revealed that the Marmara was controlled by and carrying most of the activists belonging to the IHH, a violent Turkish organization that supports Islamic terrorism.
The IHH, it turns out, had co-sponsored and organized the flotilla along with the Free Gaza Movement. This video shows IHH activists and their supporters chanting violent anti-Jewish slogans prior to the flotilla’s launch from Turkey:
These guys were looking for a fight before ever setting off. As evidenced by this behavior and the presence of so many weapons onboard the Marmara, the IHH activists never intended to reach Gaza. Their goal was to pick a very public fight with Israel, and use the outcome to further besmirch the Jewish state in the media.
In that way, the tactics of the IHH mirror those of Hamas, which also publicly supported the flotilla and sent representatives to Turkey to bless its embarkation. Läs mer.
Personligen känner jag, tillsammans med många andra inom och utanför Israel, både sorg och vrede. Sorg över blodet som spilldes, och vrede mot dem som än en gång saboterade alla möjligheter till meningsfulla samtal mellan israelerna och palestinierna. Samtal som i sinom tid skulle resultera i ett fredsavtal med ”säkra och erkända gränser” för bägge parter, som det står i FN-resolutionen. Läs hela artikeln.
– Jag tror att många utanför Israel inte känner till hur vi har det. Jag bor på en gata där det bor judar, kristna och muslimer. Världens folk skulle bli förvånade om de såg hur många av Israels arabiska befolkning som vill bo och frodas här. Läs hela artikeln.
Syftet med Ship to Gazas seglats var inte fred eller försoning utan konfrontation, och den tjänade bara den repressiva Hamas-regimens intressen, inte den palestinska civilbefolkningens. Det är därför mycket viktigt att inte låta extremisterna avgå med segern efter denna tragiska händelse.Som understrukits av Catherine Ashton för EU:s räkning är det viktiga nu att förhindra upptrappade spänningar och att återföra fokusen till de återupptagna fredsansträngningarna.
Och så har vi då Egypten. De snälla egyptierna som i går beslutade att öppna gränsen av humanitära skäl. För jag hoppas det inte kommer som någon överraskning att Gazas södra gräns faktiskt vetter mot Egypten. Att Egypten – palestiniernas arabiska grannar – hållit sin gräns ungefär lika sluten som israelerna sedan sommaren 2007.
En del kritik har Egypten fått för detta från andra arabstater, men det kommer inte i närheten av svaveloset som riktas mot Israel.
Och mediebevakningen av Egyptens roll är onekligen lite snålare bevakad än Israels. I januari hölls exempelvis en demonstration vid gränsen mellan Gaza och Egypten. Det blev skottväxling. En egyptisk soldat dödades. Ett dussintal palestinier skottskadades. Det blev inga större rubriker kring detta. Läs mer.
Dessa människor är inga fredens duvor – utan drivna politiska aktivister som förenas i sitt ursinniga hat mot staten Israels existens. Om deras agerande hade handlat om människovärdet hade de rimligen protesterat mot arabländernas sharialagar, mot att homosexuella tvingas fly från Palestina till fristaden Tel Aviv eller mot att icke-muslimer och politiskt oliktänkande mördas i Gaza. Hade det varit barnen i Gaza som stod i centrum hade de demonstrerat högljutt mot att skolbarnen uppfostras till martyrer för Allah, men istället blåser man upp Israels agerande till snarlika de förbrytelser som nazityskland och apartheidens Sydafrika gjorde sig skyldiga till.
Sedan står de där på torgen, ”feminister”, ”humanister” och ”demokrater” sida vid sida med islamister och andra faschister och kvar lämnas en dålig smak i munnen, en illa dold antisemitism och ett skepp som kommer lastat. Läs hela.
Arrangören Ship to Gaza bär också ett ansvar. Att bege sig till en krigszon för att provocera fram en konfrontation är att jonglera med människoliv. Israeliska kustjägare är inte svensk kravallpolis, i synnerhet inte när de möts av en mobb beväpnad med järnrör och knivar.
Att medarrangören, den turkiska organisationen IHH, inte skulle hålla sig till konfrontativt ickevåld borde Ship to Gaza ha förstått. Organisationens kopplingar till terroriströrelserna Hamas och al Qaida är väl kända. Om nu inte filmklippen där IHH, inför avfärden från Cypern, skränade antisemitiska slagord räckte som indikation på vartåt det barkade. Läs hela artikeln.
På de övriga fem båtarna gick allt lugnt till, eftersom passagerarna inte tog till våld. Ombordstigningarna var ju helt lugna, och finns dokumenterade. Men på Marmarabåten hade en stor grupp turkiska islamister uppenbarligen planerat att gå till extremt brutal väpnad attack redan innan israelerna satt sina fötter på däcket. Bilderna talar sitt tydlig språk, och det finns ingenting att dölja.
Det är inte många utöver Hamas och Iran som tjänar på detta. Om inte Ship till Gaza hade associerat sig med våldsamma fanatiker och antisemiter, utan istället gått med på att föra in lasten via de officiella gränsövergångarna mellan Israel och Gaza, så hade måndagens händelser kunnat ha undvikits.
Gällande Ship to Gaza är det beklagligt att aktivisterna valde väpnad konfrontation och attack, under ledning av beväpnade turkiska islamister, istället för att fredligt segla till israelisk hamn där lasten hade kunnat föras in i Gaza genom de officiella gränsövergångarna. Men aktivisterna kan inte ha varit ovetande om vad deras strategi att ta till våld skulle leda till. Man undrar om de är nöjda idag, med dödsfallen, med de ökade spänningarna i Mellanöstern, med PR-segern för Hamas och Iran, samt med det riskabla för det framtida utvecklingssamarbetet när israelhatiska extremistorganisationer förklär sig som ”NGO”.
Men som Ship to Gaza tvingades erkänna häromdagen så är ju inte syftet med aktionen att ge humanitär hjälp. Syftet är att utmåla Israel som skurk och att sanktionerna mot Hamas ska hävas, utan att den Iranstödda gruppen ska behöva stoppa sin väpnade konflikt mot Israel. Problemet är inte att palestinierna får lite koriander, utöver de tiotusentals ton förnödenheter Israel forslar in varje vecka. Problemet är att Ship to Gaza vill stärka Hamas i kampen mot Israel. Varför man vill det förstår man när man tittar på vilka som ingår i Ship to Gaza, och vilka man associerar sig med. På sin hemsida, exempelvis, rekommenderar Ship to Gaza läsning av den gamle ökände antisemiten Lasse Wilhelmson som också är en bundsförvant till den naziallierade Förintelseförnekaren och islamisten Mohamed Omar.
Jag noterar att ni väntat på en kommentar. Till skillnad från de flesta andra så vill ju jag gärna ha lite kött på benen innan jag uttalar mig.
Jag tycker att det som har hänt är bedrövligt.
Jag tycker att det var klantigt gjort av IDF.
Jag tycker att det var klantigt gjort av de ”fredliga aktivisterna”/provokatörerna.
Alla gjorde fel. Världspressen jublar. Hamas jublar.
Inte bra.
Slut på meddelandet. Comments closed.
Egypten erövrade och ockuperade Gazaremsan illegalt 1948 när man anföll Israel. Jordanien erövrade, ockuperade och annekterade Västbanken inklusive Jerusalem illegalt när man från sitt håll anföll Israel 1948. Båda dessa länder blev då, enligt internationell lag, illegala ockupanter då de ej hade legal rätt till dessa territorier.
Efter att Egypten, Jordanien och Syrien inlett krigshandlingar mot Israel under sexdagarskriget 1967, erövrade Israel Gaza och Västbanken inklusive Jerusalem.
I praktiken befriade Israel dessa territorier från Egyptens och Jordaniens illegala ockupation. Eftersom inget av dessa två arabländer hade legal rätt till dessa territorier, kan Israel inte anklagas för ockupation när man erövrade det i självförsvar.
