”Schhh”, väser media

Eftersom media konsekvent vägrar nämna något som kan uppfattas som positivt för Israel så känner jag att det är min plikt att rapportera. Ja, israelerna räddar livet på terroristernas barn, men vad har de för det? Inte mycket va.

Israel saves life of top Hamas official’s daughter

Israel at the weekend saved the life of the three-year-old daughter of a top Gaza-based Hamas leader, though the act of kindness was completely ignored by the terrorist group and regional Arab media.
The girl, daughter of Hamas Interior Minister Elham Fathi Hammad, was the victim of a unsuccessful heart operation in Gaza. She was in critical condition when Jordan’s King Abdullah II requested that Israel allow her immediate transport to Amman for emergency surgery.
Israel agreed to the transfer, but the girl was in no condition to travel such a distance, so was first rushed to Barzilai Hospital in the nearby Israeli coastal city of Ashkelon, where doctors worked for hours to repair the damage of her earlier surgery and stabilize her.
A Jordanian helicopter was later escorted through Israeli airspace to pick up the girl and move her to Amman.
Jordanian media later reported on the incident, but completely cut out the portion where the girl’s life was saved by Israeli doctors or that Israel has not hesitated to allow the unfettered transport through its territory of a family member of one of its most dedicated enemies.
Hammad later issued a public statement thanking Jordan and King Abdullah. He did not mention Israel at all.

Kimmigt?

För ett tag sedan ringde en vän och undrade om jag hade skrivit en kommentar till en artikel i Metro.
Det lät tydligen som någonting som mina välvårdade men manliga fingrar skulle kunna knippetiknappra ner på tangentbordet.

Är jag så här tvär, sur och bitter?

Betalar man inte hyra på 20 år så blir man vräkt

[Om du undrar varför jag är så engagerad så beror detta naturligtvis på att jag är förbannad.]
Det jiddras och jollras som fasen i svensk press om Jerusalem. Ni minns kanske hur svenska tidningar blåste upp rubriker och artiklar som gick ut på att judar helt sonika kom och kastade ut araber ur sina hem och tog över.
Nu var det ju inte riktigt så.
I slutet av 1800-talet köpte två judiska organisationer en bit mark och hundratals judiska familjer flyttade så småningom dit. 1948 tvingades de fly och Jordanien tog kontroll över området och tilldelade husen till arabiska flyktingar som betalade hyra till jordanska myndigheter fram till 1967, då Israel tog kontroll över området i och med sexdagarskriget.
Efter kriget började en utdragen rättsprocess av de judiska organisationerna som ursprungligen köpt marken (och hade dokument att bevisa detta).
Tvisten var löst: judarna ägde husen men araberna fick bo kvar så länge de betalade hyran (som sig bör). När ingen hyra betalades inleddes en ny rättsprocess som sakta, sakta tog sig ända upp till Högsta Domstolen som i somras beslutade det självklara: har man inte betalat hyra på 20 år så blir man vräkt.

Och i svensk press hette det att de onda judarna kom från ingenstans och slängde ut araberna. Där ser man.
Hör den detaljerade berättelsen i Fred i Mellanösterns fantastiska Podcast.
Comments closed.