Dag 4


Dag fyra började vi med en shoppingtur. Fick tid för tatuering på Jovino på Shenkin Street och medan vi väntade besökte vi Nachalat Binyamin Market.



Sedan var det äntligen dags —>





Sedan lite shopping och hem för att lyssna på, och sjunga med till, min nya musik.


Därefter cykeltur.


På kvällen besökte vi Founders Square (ovan) och Independence Hall (nedan). Lite magiskt.

Avslutningsvis upplevde jag mitt livs mest romantiska afton – inte så där påtvingat, utan bara… vackert.
Vi åt tapas och delade en flaska Kava.


Gårdagskvällen i detalj

22:12 Lämnar hemmet något försenad.
22:22 Slår mig ner på tuben.
22:30 Kliver av.
22:31 Gör storstilad entré. “Äntligen en puma”, tisslar krogbesökarna.
22:33 Finner Dansken i baren. En kram, en puss på höger kind och ett brett leende.
22:35 Köper en öl.
22:36 Ställer en ekivok fråga som Dansken glatt svarar på.
22:45 Y ringer.
23:00 Dansken och jag språkar om ditt och datt.
23:01 En ny öl.
23:02 Dansken går ut och röker. Jag samtalar lite med Åsiktstorped.
23:10 Mannen bredvid flirtar (iranier eller indier kanske (?), ca 37, lite kort, enorma muskler). Jag var intresserad för tio år sedan, men nu – nej.
23:15 Han är verkligen intresserad och försöker höra vad vi samtalar om.
23:25 En tredje öl (jag sa “nej tack” men Dansken hörde fel).
23:30 Dansken säger att jag är stilig i min festliga tröja.
23:35 Konversation om något djupt. Dansken säger: “Oh, you’re not only beautiful and foxy as hell, you are smart too. You are such an inspiration!”
23:45 Jag ser ett ex. Han är inte het längre. Han ser väldigt tom ut.
00:00 Vi tar våra jackor och går. Krogbesökarna suckar och ser besvikna ut över att vi lämnar dem i sticket. Det blev inget åka av med oss minsann. “Cheerio!” ropar jag.
00:02 En snabb kram och Dansken åker norrut och jag söderut.
00:07 Överväger att hoppa av och handla mat på Arabia men orkar inte.
00:12 Ringer Y. Han sover.
00:15 Kommer hem. Kollar mail. Ser Stjärnorna på slottet på nätet. Somnar sittande. Vaknar. Borstar tänderna. Går till sängs.

2 saker att undvika

Gårdagen var en stor besvikelse från början till slut.
Jobbet och jag gick på Kay Pollaks seminarium “Att växa genom möten – och välja Glädje” och redan efter fem minuter satt jag med hakan vid knäna.
Karln (70+) stod och sa saker som jag visste som tioåring.
Ingenting han sa var något jag inte skrivit i denna blogg under mina Positiva Veckor.
Pollak berättade att han arbetat i “flera år” på sina två “bästsäljande självhjälpsböcker” och min enda tanke var att jag hade kunnat sammanställa dem på en eftermiddag.
Det hela var så dåligt och tradigt att jag + några kollegor i pausen gick och hinkade bira. Jag hade helt enkelt inte lust att spendera tre timmar av mitt liv på en som på beställning skrattande karl som talar om saker jag kan utan och innan.
Tyvärr gick vi på The Dubliner och där stinker det urin. Mycket otrevligt. Pricken över i denna värdelösa kväll var att garderobspersonalen på allvar trodde att jag ville skinna dem på en tjuga.
– Det blir 20 kronor tack.
– Jag betalade när jag hängde in jackan.
– Nej, det gjorde du inte.
– Ehh.. Jo.
– Jag har hängt din jacka bak och fram och det betyder att du inte har betalat.
– Du får hänga min jacka upp och ned om du vill men jag har fortfarande betalat.
– Nej, det har du inte.
– Jag går inte i konkurs om jag betalar en tjuga extra men att du står där och påstår att jag ljuger dig rakt upp i ansiktet.. det är inte okej. Hejdå.
När någon tror att jag ljuger…
Ser jag blixtar.
När jag var på väg hem tänkte jag att jag inte ville låta kvällen gå till historien som helt värdelös så jag slank in på favoritgaykrogen.
Underbart att komma hem.
“Hej Kim”. “Hur mår du?” “Vad får det lov att vara denna kväll?”
I love my gays.