Svagt kaffe gör mig irriterad. Jag tror iofs att jag dricker abnormt starkt kaffe. När jag spenderade min barndoms somrar hos farmor på den finländska västkusten dracks det kaffe från morgon till kväll. Normala barn drack saft men i min släkt var det kaffe från dag ett. Så man blir som man umgås.
Det var inte det jag skulle säga, utan; vill du ha starkt kaffe ska du inte låta engelsmannen på jobbet brygga det.
Edit: Exakt en timme senare kommer han in och säger; “den kaffe war inte så gott”.
Etikett: kaffe
Jag har mina fina sidor
Varje gång jag kommer till jobbet klockan 07 på morgonen och upptäcker att kollegan CJ sitter och ugglar på min plats ställer jag ner min kaffekopp på bordet och väser “piss off”. CJ tittar på mig och mumlar “…alltid lika trevlig…”. Sedan reser han sig upp och går.
På morgonen är det för övrigt få saker som irriterar mig lika mycket som svagt kaffe. Jag hatar svagt kaffe. Jag kräver jättestark kaffe. Min chilenske vän chockerade mig nyligen genom att ha tre små släta tedskedar nescafe i sin stora kopp – jag har fem och en halv rågade i min lilla.
More is less.
Much more is fantastic.
Nyvaken
Morgonkaffe
Morgonkaffe. Mycket att stå i känns det som. Måste hem och tvätta och Gucci kommer från Malmö. Ska fika lite. Nyvaken. Huvudet helt tomt. Trött hela tiden, måste bero på zoloften (som från och med idag är uppe i 100 mg/dag).
Å, jag måste återlämna en massa böcker till stadsbiblioteket också. Å nej. Måste gå.