Old people och dagdrömmar

Jag är så uttråkad här på jobbet just nu. Visst, jag jobbar med Gucci och det är lovely. Massören som hyrt in sig på kontoret har oerhört roliga kunder på lördagar. Tänk er väldigt gamla människor. Så gamla att de har svårt att gå. De är lite förvirrade också och så vinkar de till mig bakom ett glasfönster. Och de hittar inte utgången.
Svammel.
Uttåkad är jag hursomhelst och snart ska jag promenera hem.
Under tiden drömmer jag mig bort. Jag tänker mig en lagom varm sommarkväll på en filt i en grön park. Fåglar kvittrar och långt bort hörs stadens sorl. Vännerna skrattar och pimplar vin. Kanske grillar vi också (jag en marinerad quornfilé med potatissallad till). Sebbe ligger nöjd i gräset och tuggar på ett ben. Och så en hunk. Det finns alltid en hunk med i mina dagdrömmar. Jag tror jag har huvudet i hans knä. Jag ligger nämligen ner. Och han har blå slitna jeans och ett randigt blåvitt linne och solglasögon och svart hår och han gillar mina vänner och mina vänner gillar honom. Och han är rar mot Sebbe. Och han skrattar och har ganska fylliga läppar och vita tänder. Å, hur länge ska jag behöva drömma?

Tidigt, tidigt

Äntligen vardag. Röda dagar går mig på nerverna oavsett om jag jobbar eller inte. Blä! I morse vaknade jag innan klockan ringde och hann göra lite saker jag skjutit på framtiden väldigt länge. Som till exempel att tömma goodiebagen som delades ut på den där butiksöppningen jag inte kunde gå på då jag var sjuk. Fick alltså en goodiebag i alla fall, med en massa krämer och hårbös.

Semester

Jag är väldigt dålig på att fatta beslut. Vanliga vardagsbeslut. Idag ska jag bestämma mig för när jag vill ha semester. Hur ska jag kunna veta det? Jag har aldrig haft någon lång semester utan bara en dag här och en dag där men jag tänker nog ändra på det i år. Eller ska jag? Jag vet inte. Nu ska jag kolla min kalender och försöka komma fram till något som känns bra.