Etikett: Italienaren

Flunsa och karlar

Raringar.
Nu mår jag lite bättre. Inte bra – men bättre. Enligt min privata prognos kommer jag vara återställd på onsdag eller absolut senast på torsdag. Jag minns inte när jag senast var så här illa däran! Jag är sällan sjuk men när jag väl är det är jag det med råge – och då är det bara att vänta ut eländet och låta kroppen återhämta sig i fred.
Jag har mest legat i soffan med två enorma vattenglas till höger och en miljard snytpapper till vänster om mig. Jag har tittat på CNN oavbrutet från morgon till kväll och så har jag så klart MSN:at med SMS-romansen.
Nu har han hittat hit så nu måste jag kalla honom något som han inte kommer kunna lista ut att har med honom att göra. Från och med nu heter han Yrvädret.
Yrvädret talar så klart inte svenska men det finns ju program som översätter lite halvbra.
Att han googlat på mig är så klart smickrande. Det kan jag inte säga att de senaste romanserna har gjort…
Italienaren ringer från landet han lämnade, där han går på en massa katolska festligheter, och trots att vännerna säger att jag borde “skita i” honom så vill jag ju inte lägga alla äggen i samma korg. Det har jag gjort tidigare och det har alltid slutat med att jag stått ensam kvar med tom knarrande korg. Så jag svarar och är trevlig och artig och säger att vi får ses när han är tillbaka.
Raringen Dansken är i Danmark och SMS:ar att han är trött på detta “crappiga land” och att han inte tidigare insåg hur “crappiga” landsmännen är. Jag förstår inte riktigt vad han menar så han får förklara sig utförligt när han är tillbaka i Stockholm. Vi ska hänga då. Ungdomliga som vi är (läs: han är och jag försöker vara).
Njut dagarna som går ty det är dagarna som går som är livet.

Att äta pizza med en italienare

Helgen var minst sagt varierande.
Fredagens festligheter med kollegorna var kul och bra men (svensk) julmat är sannerligen inte mycket att hänga i granen om man är vegetarian. På det finska julbordet finns alla ljuvliga lådor (exempelvis höjdaren morotslåda) men av någon anledning saknas de på det svenska. I fredags blev det inte mycket mer än potatis och grönsaker för min del. Kanske var det därför jag inte spottade i glaset. Vin, champagne, cosmopolitans, öl, ren sprit… Ja, det blev lite av det mesta och jag var mycket dålig hela lördagen. Jag var på dåligt humör också. Men det berodde nog på något annat.
Gårdagen tillbringade jag tillsammans med fyra italienare. Spännande. Det var dock trevligast när vi till slut bara var två personer kvar.
Jag och Italienaren alltså. Jag besökte honom och jag gjorde det inställd på friendship mode men… sedan gick det som det gick. Vi får väl se. Igår sa han något som kanske var det finaste någon någonsin sagt till mig. Och det var inte ens pretentiöst.
Vi avslutade veckan med varsin fet pizza och idag mår min mage (som ju inte tycker om vitt bröd) som den förtjänar men låt mig säga att det var det värt. En Mexicana minus kött plus champinjoner är den absolut godaste pizzan. Jag har beställt den på otaliga pizzahak under årens lopp men den är godast på Pizza Express. Extra mycket vitlök! Extra.. krämig. På söndagar är det okej att vara onyttig.
Italienaren påpekade så klart, när vi stod och läste menyn, hur absurt det är med alla märkliga pizzor som finns. “Ananas på pizza är lika konstigt för en italienare som.. äpple eller banan. Frukt! Det går inte!”, sa han snörpte på munnen.
Avslutningsvis vill vi att FN antar en resolution om djurs rättigheter.
FN antog 1948 en resolution om mänskliga rättigheter som varit ett rättesnöre sedan dess. Tiden är inne för en resolution även om djurs rättigheter, som fastställer att djur är levande, kännande varelser. De har rätt till sina liv, och till ett liv i frihet och i enlighet med sin natur.

Limbo, Julia och Gloria

julia movie
Det var en blandad helg vill jag lova.
Fredag:
Var på väg till favoritkrogen för att träffa DK. SMS från ITA. Bad honom komma dit. Jag blev lite trött/grinig/irriterad och “ställde till med en scen”. Attans. Jag klarar inte av relationship limbo. Jag vill veta vad som sker och vad som är och vad som kan komma eller inte komma.
Då ställer jag ultimatum.
Oftast tycker jag inte riktigt om svaret jag får och då börjar dramat på allvar.
Lördag dag:
Jag gjorde två för mig mycket ovanliga saker! Jag fikade (!) med Italienaren och jag gick på filmfestivalen (!) med densamme. Alltså kom jag att gå på bio hela två gånger detta år. Vi såg filmen Julia. I efterhand kom jag på att den påminde väldans mycket om filmen Gloria + att den innehöll ett par grova manusmissar (vad hände med mamman?), men bortsett från det tyckte jag väldigt mycket om filmen. Jag satt fängslad från början till slut och glömde för ett kort tag att världen är en sorglig plats. Det är trots allt därför jag ser film – för att komma till en annan tid och plats för ett ögonblick.
Jag rekommenderar både Julia och Gloria starkt, starkt.
Lördag kväll:
Somnade i soffan. Vaknade av att Italienaren ringde och var på väg över. Såg dvd tills vi somnade huller om buller. Överraskande vuxenmys och sömn.
Söndag:
En väldigt trist dag. Brun! Inte grå utan brun. Och jag hade absolut ingenting att säga. Om någonting. Till ingen.