Etikett: Israel

471 dagar

Gårdagen var en psykiskt mycket påfrestande dag då tre kvinnor ur gisslan i Gaza skulle släppas (tack vare Trump och ingen annan). In i det sista visste vi inte om de tre damerna var vid liv eller inte.
En av dem, Doron, är mitt israeliska ex nära vän och jag har inkluderat henne i min kvällsbön ända sedan jag fick höra talas om henne i oktober 2023.
Nu är hon fri. På bilden ses hon omringad av dessa fruktansvärda, primitiva terrorister. Ja, ni vet de där terroristerna som galna västerlänningar (och ockuperande muslimer) har hyllat på våra gator och torg. Folk är verkligen skogstokiga.

Kolla på dessa ”civila” ”palestinier”. Primitiva bestar.
Och vad sägs det om den galna svenska vänsterledaren, som jämför oskyldiga kidnappade med mördare och terrorister.
Sämst rapportering här på hemmaplan står än en gång Hufvudstadsbladet för. Jag vet inte riktigt när HBL blev en sådan usel blaska. (Varannan artikel handlar för övrigt om Stockholm, som vore HBL en stockholmsk lokaltidning.)
Till och med Helsingin Sanomat är betydligt bättre – och det säger en hel del. (Det lönar sig att vara tvåspråkig.)

Tre damer fick komma hem men 90+ kidnappade personer (inklusive barn och minst en bebis) finns kvar i Gaza. Om de lever vet vi inte. Det är det som kallas terror. Vi ska alla plågas i vår ovetskap. Det är det Hamas vill. Det är detta skogstokiga västerlänningar (och andra) hyllar i våra städer och på olika universitet. Ur led är tiden.

Läs också:
Beaming, laughing, weeping, 3 freed hostages finally reunite with loved ones

”Vårt public service och de stora drakarna är ständigt fyllda till brädden av snyfthistorier, siffror och statistik som de fått sig till livs av terroristregimen och som de sväljer utan att reflektera. Pogromen 7/10 2023, och den islamistiska krigsförklaringen mot Israel och det judiska folket, undviker man i mesta möjliga mån att nämna.”
Offren som medierna struntar i

Foto från X.

Hon kidnappades av Hamas

Här hoppar vi som bekant mellan ämnena och efter ”personligt” och ”pop” så är det nu dags för ”politik”.

Jag såg klippet nedan och läste även en artikel i Jerusalem Post, så detta får bli dagens tips.

Sapir Cohen berättar hur hon och pojkvännen Alex Troufanov hälsade på familjen i kibbutzen Nir Oz, dit de monstruösa terroristerna tog sig den sjunde oktober 2023; slaktade alla som kom i deras väg och kidnappade en massa människor som de tog med sig till Gaza. Däribland Sapir och Alex (var för sig).

Sapir berättar om hur de gosiga (sarkasm) civila människorna i Gaza mottog henne genom att slå henne där hon satt livrädd på en motorcykel; hur hon togs till en tunnel och hur fasansfullt det var.

Efter 55 helvetiska dagar släpptes Sapir men Alex är kvar i Gaza – om han fortfarande lever är det ingen som vet.

Sapir hade också en religiös upplevelse, men den skriver jag inte om här, utan ni får helt enkelt kolla klippet. Det är väl värt er tid.

Foto: skärmdump, youtube

Blandat morgoninlägg

Jistanes, vilket busväder. Stormen Jari är här och det blåser som tusan. Speciellt här uppe på Mejlans klippor. Balkongmöblerna flyttar sig och det är blött och slaskigt. Tror ni att bilisterna stannar och låter folk gå över gatan? Så klart inte. De bara sitter ensamma och dundrar på i sina fula vrålåk. Dessutom har de fortfarande inte lärt sig att undvika vattenpölarna så de tvångsduschar oss alla. Stan är inte skapt för bilar, utan för människor. Bilar hör inte hemma i större städer med ypperlig kollektivtrafik och DET ÄR MIN BESTÄMDA UPPFATTNING. Jag ogillar bilar och det har jag alltid gjort och därför är jag körkortsFRI. (Brasklapp: gäller inte såna som inte kan ta sig fram utan bil.)

För första gången på många månader tittar jag på morgon-tv och det är samma gamla hets mot den minimala remsan som heter Israel. Tänk att lilla – pyttelilla – Israel får så mycket uppmärksamhet. Bara lägg av! De tjatar om Israel för att slippa tala om de inhemska problemen. Som ex. den växande fattigdomen. (Samtidigt som vi skickar pengar till terrorister som vill utplåna nämnda ministat. Otroligt!)
Min bestämda åsikt är att så länge de egna medborgarna letar efter burkar att panta så ska inget ”bistånd” skickas utomlands. En självklarhet för oss normalbegåvade.

Dessutom sitter de i sin kommunistfärgade, superfula studio, iklädda sina kommunistfärgade fula kläder och dumförklarar de 76 705 154 amerikaner som röstade på Trump. Get over it och hoppa ner från era alldeles för höga hästar.

Åh, förresten. Igår lyssnade jag på ett debattprogram (Svenska Yle) och det satt tre gäster i studion. Samtliga dumförklarade nämnda amerikaner och tävlade i att spy ut sitt hat mot Trump. Säg vad du vill om honom, men VAD ÄR DET FÖR ”DEBATT”PROGRAM? Var var DEBATTEN?

FÖRSÖK HA EN BRA DAG.
Själv är jag på dåligt humör pga bilister och ’public service’.

Poddtips: Judefrågan

Om ni, liksom jag, är intresserade av Israel och judendomen så tycker jag att ni ska lyssna på podden Judefrågan.

Den legendariska Jean-Pierre Barda gästar det senaste avsnittet och ett ljuvligt och intressant samtal uppstår.

Jag lyssnar via Apple podcasts, men du kan lyssna även exempelvis här.
Det finns många oerhört intressanta och informativa avsnitt, så lyssna loss, vetja!

Efter att ha lyssnat på podden så började jag lyssna på Army of Lovers.
Första gången jag hörde dem (”Ride The Bullet”, som just hade släppts) så var det på Sveriges Radio. Jag låtsades vara sjuk och var hemma från skolan. Jag kan än idag känna hur jag får tvångsmässigt ont i halsen när jag hör låten, och ”febern” den stiger… Jag var väl 14, tror jag, och skolkade en del då jag var ett mobbat, finnigt (och jag menar inte akne – jag har har aldrig lidit av akne, faktiskt) bögbarn och trivdes bäst ensam hemma. Och så kom Army of Lovers! Wow, liksom.

Några år senare studerade jag i Vasa, Finland, och vi spelade den nysläppta ”Israelism” om och om igen i min studentbostad.
Ännu fler år senare var jag tillbaka i Sverige och vi spelade den då nysläppta ”Give My Life” på alla våra förfester i Stockholm.
Och tänk att jag jättemånga år senare drev en hemsida som hette israelism.se, där jag skrev om Israel.

Oj, vilka minnen.
Och nu sitter jag i Helsingfors och lyssnar på dessa popmästerverk.
Jag älskar popmusik.

VILKEN JÄVLA HJÄLTE

Jistanes.
Jag slängde käft med en bekant (som jag kanske nu kan börja kalla VÄN) i Israel. Jag hade ingen aning om att han var i armén. Han befinner sig nu i norra Israel där han försvarar landet – och det judiska folket (och alla andra israeler för den delen) – mot attackerna från Hezbollah i Libanon.

Han skickade röstmeddelanden till mig och jag (som den känslige fjolla jag är) blev darrig på läppen. Han sa: ”Jag föddes i och växte upp i Israel och jag kände mig trygg, som jude, och nu är det min tur att försvara landet och folket” (och där började jag ju snyfta).

Det var liksom en självklarhet, en plikt samt en stolthet i att göra så. SÅ KLART.

Han sa vidare (och jag bad om lov att citera honom) att: ”Jag förstår inte hur européerna kan vara så dumma att de välkomnar denna terrorism hem till dem själva.”

DET FÖRSTÅR INTE JAG HELLER.

Ja, nu sitter han där uppe i den minimala judiska statens norra hörn och skyddar våra – och mina – andra vänner. VILKEN JÄVLA HJÄLTE.