insomnia – Kim da Costa

Kaffe och sömn

Här kommer ett något överraskande och udda inlägg om KAFFE OCH SÖMN. Eventuellt med några humoristiska inslag, ty sådan är jag: trots all misär så är jag en relativt skojfrisk person.

Först lite bakgrundsinformation.
Ända sedan jag var ett mobbat, finnigt (ej akne) bögbarn med vitt, tjockt hår av fantastisk kvalitet, så har jag i perioder lidit av svår sömnlöshet. Faktiskt är mina första minnen här i livet av hur jag sitter ensam och sömnlös på köksbordet mitt i natten och det låter rätt ledsamt när jag tänker på det.

En gång när jag för ca 20 år sedan blev sjukskriven pga total utmattning efter en längre sömnlös period så testade jag olika insomningsmedel. Men låt mig inflika, innan jag fortsätter, att när jag säger sömnlös så menar jag inte ”åh, jag hade lite svårt att somna en natt förra veckan och sov bara fyra timmar och jag är fortfarande lite trött”, utan jag menar verkligen NOLL sömn, natt efter natt. På den nivån att det till slut blir rentav livshotande.

De flesta sömntabletterna gjorde varken till eller från och de som fungerade kom med fruktansvärda biverkningar, som i sin tur höll mig vaken.

Sedan, för ca fem-sex år sedan, var det dags för en ny sömnlös period (dessa perioder kommer tack och lev mer och mer sällan) och av en slump fann jag en mirakelmedicin.

En natt när jag gav upp sömnförsöken så klev jag upp och drack en kopp kaffe. Jag tänkte sitta där och vänta på att gå till jobbet men istället somnade jag. Jag testade natt efter natt och alltid med samma resultat. Efter kaffeslurken somnade jag.

I somras var det dags för en ny period och jag kom ihåg mitt husmorsknep. Drack kaffe. Somnade.
Numera när jag känner mig extra stressad eller ovanligt olycklig (=sömnproblem) så dricker jag kaffe innan sängdags, i förebyggande syfte. Senast igår. Och oj, vad skönt jag sov i natt.

Är inte detta märkligt?
Och jag talar alltså om riktigt kaffe. Jag är ändå en rejäl finländsk karlakarl, så jag snackar inte om nåt koffeinfritt tramskaffe.

(Bilden: tack till dig som gav mig denna fina kaffekopp för ett tag sedan. Den är verkligen jättetjusig!)

Tung vecka men vacker oktoberdag

Vilken lång och tung vecka det har varit – och det är bara torsdag.
Jag har jobbat kväll (vilket jag starkt ogillar) och väl hemma orkar jag med nöd och näppe se 22-nyheterna innan jag likt en mycket gammal farbror vaggar mot sängen. Tur ändå att mina extrema sömnproblem har pausat; just nu somnar jag gott och vaknar 06 eller 07.
Mina kroniska sömnproblem har jag avhandlat många gånger genom åren och jag är så tacksam när jag har en bra period då jag kan sova. Då prioriterar jag dessutom sömnen. Kan jag sova så sover jag!

Jobbiga kunder idag. Som vanligt damer. Jo, damer kan verkligen vara väldigt jobbiga och otrevliga. Jag misstänker att en särskilt outhärdlig typ som jag betjänade idag har en hemsk karl där hemma och nu ville hon hämnas mot hela manssläktet genom att dominera mig totalt.
Fatta: när hon äntligen gått hem så tog det inte mer än en halvtimme innan hon ringde för att fortsätta jollra och dominera mig.
Fy farao, vilken TYP.

Oj, jag är så redo för helg.
Och oj, klockan är 22:14 så det är dags att gå till sängs. Underbart!

Det var för övrigt en perfekt dag rent väderleksmässigt. Tölö var magiskt.

Vecka 42

Då är ”arbetsveckan” avklarad. Har varit på kurs, två möten (på det ”privata” planet) samt ytterligare två möten (på det lite mer ”professionella” planet). Är nöjd. Jag har gjort mitt för den här veckan och nu tänker jag slappa och slöa med Blake hela helgen.

Vet ni att när man har hunnit fylla 35 så upplever i alla fall jag att människor faktiskt lyssnar på vad en säger. Det är en ganska fin överraskning och en bonus med det förfärliga åldrandet.

Min nya medicinering mot Den Eviga Sömnlösheten verkar fungera – åtminstone just nu (jag har flera gånger fått uppleva att en ny medicinsk cocktail har fungerat ett kort tag för att sedan hitta mig själv tillbaka på Helvetets Ruta 1).
Jag har alltså sovit runt sex timmar per natt hela den här veckan och det är skönt att känna hur hjärnan plötsligt fungerar igen, att känna ork och vara på gott humör samt att fysiskt må bra och slippa de krämpor som kommer med sömnlöshet.

Jag har varit på långpromenad två gånger med dels en kvinna och dels en man. Båda träffade jag genom min nyss avslutade ’gruppterapi’. Så tacksam över den fina upplevelsen som på riktigt förändrade mitt liv.
Nästa vecka ska jag fika med de två handledarna för att uppdatera dem om hur det går för mig här ute i det ”civila”, samt för att få pärmen med alla mina utförda uppgifter (ja, vi hade ju till och med hemläxor som vi sedan redovisade för gruppen!).

Jag har skrivit på min bok om de senare årens dramatiska händelser och nu har boken fått en titel. Den kom till mig under ett möte för en vecka sedan (på finska, och jag gillade den på båda språken).

Ja, det har hänt en massa annat också men nu ska jag sätta punkt och ta helg, så jag säger SHABBAT SHALOM och vi hörs inom kort.

Räkna får (ALLVARLIGT!)

Läkare alltså. Sökte återigen hjälp för mina eviga sömnproblem. I en timme satt jag och pratade om hur dessa problem pågått i årtionden och att inga småmediciner eller huskurer fungerar. Att jag lever på två timmars sömn per natt. Att jag inte ORKAR vara sömnlös längre.
Läkaren jollrade (PÅ RIKTIGT) om att jag ska räkna får och från 100 till 0 etc. etc. SERIÖST.
Ingen läkare tar mig på allvar!
Jag behöver en drog som helt enkelt slår ut mig! Inget duttande hjälper! Jag har testat allt och jag har varit sömnlös sedan jag var barn!
Det enda som hjälper är alkohol och jag vill av förklarliga skäl inte dricka alkohol!
Så trött. Psykiskt och fysiskt.
Det är just av denna anledning som jag i stort sett aldrig söker hjälp – FÖR JAG FÅR INGEN JÄVLA HJÄLP.

När hon började prata om nån ”sömngrupp” där man lär sig att sova så bröt jag ihop och gick därifrån.