Om jag någonsin behövt massage var det idag. Och jag hade en tid bokad på lunchen. Finns det något bättre än att få armarna masserade? Tror inte det.
Dagen har innehållit både det ena och det andra, men mest irriterande gnäll som jag verkligen inte gjort mig förtjänt av. Skillnaden mot förr är att nuförtiden är jag så trött på det att jag säger ifrån. Och som jag skrivit tidigare – folk blir chockade och tysta när någon annars så foglig ryter till.
Jag var så förbannad att jag skakade. Tänk om rätt man kvinna satt på rätt plats. Och hade lite koll. Och fattade vilket jobb man gör. Men nej.
Gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll.
Jag är upp över öronen trött på att få min dag sabbad av noll-koll-människor.
Sköt ert och jag sköter, som jag gjort de senaste 14 åren, mitt. Jag kan mitt jobb. Jag gör mitt jobb. Och förmodligen en del av ert.
Punkt.
Etikett: ilska
Morgonens ilskna inlägg
Imorgon ska jag trotsa mitt hälproblem och gå till jobbet så jag slipper folk.
Idag ska jag rikta min ilska mot SL:s personal. Varför är de så ohyfsade och sega?
Både igår och idag har följande “konversation” utspelat sig:
Jag: Hej.
Spärrvakten: –
Jag: *Namn på t-banestation*
Spärrvakten: –
Jag: Tack.
Spärrvakten: –
De tittar inte ens upp. Jag hade kunnat vara drottning Silvia utan att de hade märkt det. VARFÖR kan de inte vara lite TREVLIGA? Jag kräver inte att de ska önska sina kunder en trevlig dag men de kan väl åtminstone TITTA på en i en halv sekund och kanske, kanske till och med säga “hej” tillbaka.
Jag orkar inte ens tänka på att fastän jag igår tömde papperskorgen på pantburkar så låg där idag tre nya. Jag orkar inte för då exploderar jag på riktigt.
Dagens djupa
Varför är jag så arg idag?
Varför kan det inte vara sommar?
Varför kan jag inte ligga i gräset och mysa med Sebbe + kärleksobjekt?
Varför är det en tradig måndag i f-u-c-k-i-n-g januari?
Varför är folk så tröga och inte minst varför måste det sabba min dag mitt liv när det inte är jag som är trög?
Åh, jag har så mycket att ge men ingen som tar emot.
Varför kan det inte bara flyta på? Och snabbt?
Varför måste man kämpa för varje minsta lilla sak?
Bind mig, älska mig. Nu.
Positivt tänkande:
Ska krama Sebbe så hårt när jag kommer hem.
Och dricka te + åka och handla med Tysken.
Ännu ett högklassigt inlägg
Ny vecka.
Tänkte göra den till vänliga veckan men det blir nog svårt eftersom jag redan hunnit bli förbannad (klockan är inte ens åtta än). Hur kan vuxna människor i Stockholm, Sverige, år 2008 slänga läskburkar i papperskorgen? Det var det första jag såg när jag kom till jobbet. “Vi har ingen insamling”, kommer jag få till svar när jag gnäller. Men ta hem dina burkar då!
Som ni nog vet vid det här laget – få saker gör mig lika irriterad.
Helgen var bra iaf. Den bjöd på det mesta; rabarberpaj, lasagne och muffins, vin och bacardi och utgång. Igår strosade jag och Sebbe i VÅRsolen, trots min hälsporre.
Och så har jag shoppat en hel del musik på iTunes (PSB, Britney, Janet, Björk, Towa Tei feat. Kylie…). Det är livsfarligt… Det finns så mycket gött man vill ha och på ett klick har man musiken i iPoden.
Fin övergång till dagens fråga.
Jag döper ofta mina prylar och jag har till min enorma glädje märkt att jag inte är ensam.
Så; vad heter din iPod/mp3-spelare?
Min heter Blackie.
Lägg ner smällareländet
Två veckor innan nyår börjar det smälla. Bam bam bam. Dag ut och dag in och det fortsätter långt in på det nya året. Snälla sluta!
1. Det är vulgärt att simulera ljud som påminner om ond bråd död (djur och människor blir rädda).
2. NI STÄDAR INTE UPP EFTER ER! Ännu i mars kommer vi se ert förbannade smällaravfall i vår redan ledsna natur.
Vi säger så.