Måndag igen

För sex dagar sedan kastrerades Clifford.
Han var mycket ynklig när han låg där alldeles groggy på operationsbordet.

När vi åkte hem så sov han fortfarande – med den jobbiga tratten runt huvudet – och när han vaknade försökte han gå men han var väldigt vinglig och somnade om.

Vi ska på återbesök nästa vecka.
Clifford är sig själv. Pigg och alert. Ibland när vi är ute och promenerar så stannar han dock och sätter sig ner. Kanske känns det ”ovant”.

My baby is sleeping at the vet. #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford! ❤️ A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

På söndagar lagar jag gärna en REJÄL SÖNDAGSMIDDAG.
Exempelvis hederlig kokt potatis och en vegetarisk färssås. Succé.

Det blir en rejäl söndagsmiddag idag!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on


Idag är jag barnvakt. Så här skrev jag på Facebook:

På morgonpromenaden får jag ta del av en femårings konstant glappande lilla trut.

”Kimi, gissa vad..” återkommer varannan minut.

Vidare:

”Kimi, varför finns det vattenpölar idag när det inte har regnat?”

”Kimi, om man kryper in i det där röret där i diket – kommer man till underjorden då?”

”Kimi, får man kasta skräp i naturen?” (”Verkligen inte!”) ”Jag såg skräp där borta!”

Nu ska vi spela Memory och då hörs ibland ”Äsch, jag byter kort.”

Rulla på bollen!

Clifford vill inte lära sig att han måste rulla på bollen för att det ska komma ut godis ur den. Han vill bara inte lära sig. Kanske är bollen för stor för hans nätta små chihuahuatassar.

Klicka nedan och se filmsnutten.
Ja, sedan måste du klicka för att stänga av den också.
Lite bökigt med instagramfilmer – men det är ju så smidigt också.

I Lahtis

Clifford och jag besökte Lahtis.
Så långt norrut hade han aldrig varit, tänka sig!

Mycket barnlek blev det.
Och enormt många karelska piroger.

#chihuahua #chihuahuas #chihuahualife #chihuahualove #chihuahuaworld #instadog

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kids love me. A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Kid. Monkey.

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Sebbe blev nästan 10 år

Sorgen efter Sebbe kommer och går.
Det är ju så sorgen fungerar.

Han kommer dock alltid att vara med mig. Min ’förstfödde’ betydde så väldigt mycket för mig under de år vi fick vara tillsammans här på jorden.
Jag vet att han vet att han var älskad och jag vet att han älskade mig tillbaka.
Vi var ett bra team.

Till slut blev han gammal och trött.
Det var bara så.
Oundvikligt.

Ville jag få hem hans aska i en urna eller skulle han begravas bland andra husdjur i en minneslund en bit bort?
”Hur ska jag kunna fatta ett sådant beslut?” frågade jag min syster mellan gråtattackerna.

Bestämde mig till slut för att det skulle kännas mer meningsfullt att ha hans fina (finafinafina) lockar i en upplyst låda. Tillsammans med vaccinationskort, pass, koppel, sele och favoritleksak.

Sebbe fick ett innehållsrikt och kärleksfullt liv.
Många vänner och många besök hit och dit.
Och tänk att han var med mig på jobbet och allt.
Inte många stunder ensammen.

Kärleken till ett husdjur är icke att förringa.

Skall ta mig igenom sorgen och minnas allt det roliga vi gjorde.
Hur han alltid sov bredvid mig när människoasen svek.
Och hans doft.

För alltid i min just nu snörvlande snok.

Sedan har jag också en 2-årig, studsig chihuahua att tänka på.
Clifford har mist sin brorsa och vi försöker anpassa oss till vår nya vardag.