”Ring my be-ee-ell, ring my bell, ding-ding-dong, dinge-dinge-ding”

Jag har tänkt på en sak. Dörrklockor. Min kära hund, Sebbe, reagerar på ett visst sätt varje gång han hör en dörrklocka på TV (i och med mitt Desperate Housewives-rally den här helgen har han hört otaliga olika dörrklockor). Han har bott hos mig sedan han var knappt tio veckor och jag har en sådan där standard-ring-ring-dörrklocka. Förmodligen hade hans uppfödare det också. Ändå, om det så är ring-ring eller pip-pip eller ding-dong han hör så reagerar han på ett speciellt sätt. Är inte det konstigt?

Vitlökskärlek

Jag fick – efter mycket möda – bort fästingen igår. Jag skrek som en riktig fullfjädrad fjolla och efter den hemska upplevelsen kliar det så klart över hela kroppen. Ni vet hur det är. Nu går Sebbe på vitlöksdiet för att hålla fästingarna på avstånd.

A dog’s life

Jag satt och läste nya numret av Alltomhund. Jag är verkligen rädd för sådana där människor som behandlar sina hundar som människobebisar. Och sådana som skriver krönikor/inlägg i tidningar utifrån hundens perspektiv som vore det hunden som skrev. De verkar vara fanatiker. Ja, jag är rädd för alla fanatiker oavsett område. Lagom är bäst.
Hundutställningar tycker jag är en stor synd. Det duttas och putsas och hålls på förmodligen mest på grund av att ägarna själva är ugly as hell och aldrig vunnit några skönhetstävlingar.
Länge leve Hunden.