Jag trodde inte jag skulle blogga om det men nu gör jag det i alla fall.
Igår när jag och Sebbe var ute stötte vi på en kvinna och hennes dotter (?) och deras lilla hund. Vi hälsade och hundarna hoppade runt ett tag. Sedan insåg jag att dottern (kanske 10 år ungefär) var blind. Hon satte sig på huk för att hälsa på Sebbe (som for runt som en yr höna efter den andra hunden). Dottern sökte med trevande armar efter honom och jag blev så ledsen. Jag vet inte riktigt vad det var som utlöste det hela men jag blev riktigt tårögd. Det var inte så att jag tyckte synd om henne pga. att hon inte kunde se – det var något med hennes sökande armar och händer. Jag fick en vision av elaka barn som säger “här får du godis” och så drar de undan händerna varje gång så den blinda inte kommer åt. Det var väldigt jobbigt. Det handlar säkert om mobbning.
Sedan gick jag hem och kände att jag verkligen skulle vilja jobba som volontär på Friends eller något annat ställe som har hand om mobbade barn.
Jag har lite svårt att njuta av livet när jag vet att någon just i samma ögonblick inte mår bra. Som är rädd. Och ensam.
Detta låter mycket pretentiöst, jag vet, men så är det.
Etikett: hundar
Vad är det med…
…folk som envisas med att ha sina hundar okopplade?
Som den där gubben i Gamla stan som gick runt med sin (mot Sebbe) oerhört aggressiva hund, mitt på Västerlånggatan en lördagseftermiddag. Okopplad!!
Eller det där paret som nyss klev ur en taxi på Malmskillnadsgatan. Deras enorma schäfer sprang över gatan (!) och fram till Sebbe. Undrar vem som blev räddast, jag eller hunden min.
Eller den där bruden i grannhuset; man hör henne skrika efter sina tre hundar, dag som natt, “kom hiiiit!”
Men koppla hundarna då, subba.
I bostadsområden har man sin hund kopplad.
Vi säger så.
Oktober inleddes med shopping
Åh, vad jag har handlat! Först vill jag krypa till korset och bekänna att jag avbokade min hebreiskakurs. Jag kunde helt enkelt inte lägga cash på det just nu, då jag var i enormt behov av jeans + prylar till hemmet. Jag studerar helt enkelt ensam hemifrån med kursbok + internet som hjälpmedel!
Sebbe fick bland annat en gris som grymtar som en gris ska. Mycket populär!
Han fick även en så kallad aktivitetsboll, vilken man fyller med karameller som hunden får trixa ut. Sebbe gillar den skarpt! Smart är han också. Lite som husse; smart men lat (jag gick just med i en klubb på Qruiser som heter just så).
Barnfri
Igår kväll ringde Hundvakten.
Han: Vad gör ni?
Jag: Myser i soffan och väntar på att Dynastin ska börja.
Han: Sover inte Sebbe ännu?
Jag: Nej, men han är nog snart på väg till bingen.
Han: Tror du han skulle vilja komma och hälsa på morfar?
Jag: Det tror jag alldeles säkert.
Han: Jag är där om tio minuter.
Så jag fick en Sebbefri natt. Det är mellan varven väldigt skönt att vara helt ensam, men det känns ovant att inte se en nyfiken blick titta upp så fort jag prasslar med något. Och det känns ännu konstigare att vakna utan att se Sebbe sträcka på sig med stussen i vädret.
Han har nog trevligt hos “morfar” idag (ni vet; man får en massa karameller och så får man vara uppe så länge man vill på kvällarna och göra lite som man vill i allmänhet). Jag jobbar ju.
Sebbes andra sommar
Undrar varför jag kallar min hund Trulle Trus. Jag vet inte varifrån det kommer. Min bror kallar honom Sebbelainen.
Sebbe har haft en innehållsrik sommar vill jag lova. Han har bland annat;
– blivit vaccinerad (drama)
– haft tre fästingar
– varit på Sthlm Pride
– åkt bil
– varit på landet
– träffat en massa nya människor
– fått ny frisyr
Å, han är så vacker!