Under

Igår sa en bartender: ”ursäkta om jag lät otrevlig”.
Jag ristade ett kors i taket och två davidsstjärnor på väggen.
Kvällen var underbar! Det är inte var dag man träffar människor man känt sedan man var sex. Och som Sverige förändrats sedan dess (till det bättre). Det kom vi fram till.
För övrigt var vi samtliga ensamstående med hund. 🙂


Nu tror jag inte att dessa två fantastiska damer skulle ha något emot att synas här, men jag hann inte fråga och jag är ju noggrann med att inte hänga ut någon annan än mig själv, så här är de. 🙂

Envis hund

Häromdagen när jag ”städade” och flyttade runt mina bokhyllor så hamnade Sebbe helt plötsligt i den så kallade östra delen av bostaden, medan jag befann mig i den västra. Hyllorna stod i mitten och trots att det inte var några som helst problem att gå runt dem så ville Sebbe mycket envist ta sig igenom den lilla glipan mellan. Han stod där och krafsade ett tag. Sedan tittade han bedjande på mig, men det hjälpte inte. Efter ytterligare lite krafsande så kilade han slutligen runt hyllorna och alla var glada.

Det var dagens viktiga inlägg det. Nu tar vi helg och jag ska träffa de där damerna… Och åka till landet, dit Sebbe för övrigt redan är på väg. Mer om den trippen senare – har trots allt inte lämnat staden på fyra månader.
Och inte minst – jag återkommer om damerna.

Sömnig Sebbe

Sebbe fick säsongens kanske sista antifästingdos i eftermiddags och som vanligt är han nu lite pömsig. Ett nödvändigt ont – det vet vi båda två.
Att han sover betyder dock inte att jag ligger och ser spännande dokumentärer på webb-tv, nej, jag städar och donar och försöker komma ikapp med hushållsgörat som ligger efter på grund av förra veckans politiska festligheter. Tvätt, disk, papperssortering och att fixa matlåda till morgondagen står på tur. Men först ut med sopsorteringen och då passar jag på att natturinera sömntutan.