Berlin, baby

Jag och tjejerna på vår senaste resa till dekadenta Berlin. Året var 1920 och som ni ser på minen så hade jag just fått flatlöss.

Hör upp.
Tillfälligheterna vill sig så att jag drar till dekadenta Berlin inom kort.
Ja, den så kallade ”Berlinjuden” har tjatat i månader (år?) på mig och igår morse tänkte jag att ”hmm, då och då skulle det ju faktiskt fungera med mitt jättehektiska jobb-, hund- och renoveringsschema”.
Därefter gick det undan och nu är både flyg + hotell bokat och klart.

Renoveringen: Grå tinningar och superskada

Igår kom granngrabbarna (d.v.s. byggherren och hans slav) över och spackel, slip, spackel och elarbeten stod på agendan.
Slaven drabbades av de grå tinningarnas berömda charm och jag slet vidare med tapetjävlarna. Tack och lov är jag snart färdig. Ni anar inte hur många lager det finns (snart: fanns) på mina väggar. Och här och där har någon på femtiotalet smällt på den allra första vidriga tapeten i dubbla lager. ”För säkerhets skull då den ljusbrun-gula tapeten med bruna blommor ju är ack så vacker”, tänkte väl personen i fråga.
Jag blev skadad också (se bild). Funderade nästan på att åka till SöS för att bli rejält omplåstrad men jag blev avrådd.
skada!