Jag är bra på att skjuta upp saker men jag jobbar hårt på att bryta mönstret och tack och lov har jag bevittnat vissa framsteg.
När jag var yngre var jag en doer. Jag var rapp och otålig och en gång sa min far: ”andra snackar om att de ska göra en massa saker men du min son snackar mindre men gör desto mer”. Det var fint och bra sagt.
På senare år har jag tyvärr förslappats en smula och det beror väl på tröttheten som infinner sig så här i livets mitt/slutskede. Det känns faktiskt lite så; slutskede. Jaha, det var så här det blev. Var det värt det?
Deprimerande tankar.
Ibland när jag går och lägger mig tänker jag: ”tänk om jag inte vaknar imorgon”. Det är sant!
Deprimerande tankar.
Nu lever jag på övertid; varje ny dag är en bonus – inte en självklarhet. Kanske just därför har jag återigen blivit mer av en doer. Det kan gälla småsaker som att ringa ett jobbigt samtal. Har man telefonskräck som jag så skjuter man gärna upp det i veckor/månader/år, men igår fann jag mig själv lyfta luren och ringa bara så där. Småsmulor säger ni. Inte för en med telefonskräck säger jag.
Handyman är vansinnigt driftig och jag önskar så att jag hade mer av hans rappa mentalitet. Som igår. Vi hade varit ute och promenerat och när vi kom hem kom vi fram till att vi skulle hämta upp en dörr från källaren; en dörr som ska stänga ute ljudet från trappuppgången så jag slipper vakna klockan 03 varje morgon på grund av tidningsutdelarhelvetet.
”Vi kan väl hämta den nån dag i veckan”, hade jag i vanliga fall sagt, ”klockan är snart 21 och jag vill mysa och varva ner”.
Handyman sa: ”kom så går vi” och jag protesterade inte utan jag rusade ner i källaren och vände upp och ned på förrådet för att få ut dörren. Och nu sitter den där den ska.
Fantastiskt med lite rapphet och ork.
Nu ska jag ringa några samtal. Hade tänkt göra det klockan 14, men varför inte 09:50?
Uppdatering: En som alltid är rapp och rask är Sebbe. Nu figurerar han i Expressen igen.
Etikett: hemmaliv
En enklare vardag
Nytt år och nya försök till att göra vardagen lättare och smidigare. Ja, ni vet nog hur det är. Jobbar man 8-dagarsveckor vill man gärna slappa lite dag nummer 9 för att därefter orka ta tag i en ny lång arbetsvecka.
Jag tar del av några tips på Hjälp Hemma.
Möbeltassar! Ja, detta lilla knep lärde jag mig av en dåvarande halvsambo. Jo, golvet slipper repor men framförallt blir det lättare att flytta runt möbler när man städar.
Nix! Jag anmälde mig till Nix-registret för att slippa alla de telefonförsäljare som ringde chockerande ofta. Det tog ett tag innan telefonen tystnade, men den gjorde faktiskt det till slut.
Rensa i garderober! Det gjorde jag för ett tag sedan – och det blev ett finfint inlägg av det.
Nej tack till reklam! Ja, det har jag gjort och jag lade dessutom till ”gäller även Pizza Express”. Jag har insett att jag förmodligen måste lägga till samtliga pizzerior som finns i Stockholms län. Just nu gör jag som min ungdomliga grekgranne: slänger ut reklamen i trappuppgången.
Jag gillar ”Gulls” tips:
– Samla i hop några av dina bästa vänner var tredje/fjärde vecka. (vännerna gör likadant) Den gång man är hos dig är du arbetsledare och fördelar allt som skall göras i ditt hem. Te.x. plantera om blommor, baka bullar, städa ur skåp, sy upp gardiner, etc. Gör ALLT det som aldrig blir av. Avsluta sedan med en trevlig fika! Gull
(Men låt oss dricka rödvin under tiden, så blir det ännu roligare.)
När vi är inne på ämnet så måste jag säga att jag är så lycklig över min tvättmaskin. Har haft den i snart ett halvår och att inte behöva gå ut och till en annan byggnad varje gång jag ska tvätta har gjort min vardag mycket behagligare.
Härnäst ser jag fram emot att skaffa mig en diskmaskin. Jag hat-hat-hatar att diska och det känns som att det är diskandet som tar mest tid av hushållssysslorna.
Jo, städhjälp vore härligt, men jag skulle nog ändå nöja mig med någon som kom och och rensade avloppet i badrummet en gång varannan vecka. Jag vet inte om det är Sebbe eller jag som hårar ner så förbannat.
Sladdar här och kablar där
Telefonen ringde då jag försökte ta mig en tupplur i soffan (två timmars sömn per natt räcker trots allt inte – jag är inne i den fasen just nu). “Jag tänkte komma över och dra om några sladdar”, kvittrade Handyman.
“Okej”, svarade jag. “Gör det”.
“Låt mig bara klä på mig först”, varnade jag.
“Nej, gör inte det”, svarade han flåsande. Du är så snygg och sexig – ja, du är smart också! Du får gärna ligga naken i soffan så jag får lite ögongodis medan jag slavar för dig. Jag kommer ta av mig min svettiga t-shirt och du kommer få njuta av att iaktta mina svällande, glansiga muskler. De kommer skina som små apelsiner i solskenet. Mina perfekta, slitna blå jeans kommer hasa ner och du kommer kunna ana min stenhårda stuss, för att inte tala om mitt enorma jättepaket. När jag arbetat färdigt kommer jag att kasta mig över dig och tillfredsställa dig på ett sätt du aldrig blivit tillfredsställd på tidigare. Såserna ska rinna och kropparna ska brinna. Åh, du hunkige Kimman – klä inte på dig!”
Han anlände och gjorde vad han skulle. Jag assisterade motvilligt men vänligt. Bra blev resultatet, tror jag.
“Tack för hjälpen”, sa jag när Handyman cyklade hem. “Tack för vad du nu än gjorde”.
Städsöndag del 2
Åh, så härligt det är att kunna söndagsslappa i ett nystädat hem. Söndagsångesten har inte besökt mig så kanske borde jag göra söndagar till stående städdagar.
Även Sebbe är nöjd där han ligger i fönstret och spanar. Och Y är så rar. “Jag saknar dig så mycket idag. Jag vill bitcha med dig och sedan krama dig.”
Ja, det vill jag också.
När jag dammsög under sängen fann jag, allra längst in, något han hade med sig när han besökte mig. Något som heter som våra initialer. Hahaha. Ja, nu räcker det med det vågade språket.
Kör en låt och går ut med Sebbe.
Städsöndag
God söndag.
Natten var konstig. Vaknade vid halv två och insåg att jag inte ställt mina klockor på ringning. Så det gjorde jag. När de ringde några timmar senare var jag extremt trött och grinig men snart kom jag på att jag ju är ledig idag. Underbart att gå och lägga sig igen.
Här är det städsöndag på gång. Titta ut så förstår ni varför.