ESC är över och detsamma gäller min kampanj för Harel Skaat. Det gick väl sisådär, men som vi alla vet så är det viktiga att man överhuvudtaget tar sig till final.
Gårdagen var den enda dagen på året då jag köper kvällstidningarna och jag skrattade gott åt deras patetiska artiklar om hur ”Cypern tog Sveriges finalplats pga. röstningsstrul”. Get over it.
Vi hade en underbar kväll och spänningen var bitvis olidlig fastän Sverige inte var med. Det kändes bra. Vår interna (och mycket seriösa/avancerade) omröstning slutade så här:
- Tyskland
- Israel
- Turkiet
Kvällens chock var att norske Didrik sjöng så illa. Och att det gick så dåligt för Island. Och Irland! Och att den där token kunde ta sig upp på scen är ju under all kritik.
I morse råkade jag se denna bild hos en för mig obekant människa på Facebook. Han hade gjort ett litet kollage över sina ESC-favoriter och frågan vi alla ställer oss är så klart: hur svårt kan det vara att fatta att Sverige inte är Schweiz? Allvarligt talat. Kom igen nu.
Nu säger vi tack och hej till MF och ESC. Vi ses förhoppningsvis nästa år.
