God sommarmorgon.
Idag ska jag inte jiddra om att tunnelbanan bara går var tjugonde minut på grund av ombyggnad. Jag kommer heller inte uppmärksamma att tåget således är packat. Tänker inte fästa någon vikt vid att 10 meter innan ankomst till stationen som jag skulle kliva av på, stannade tåget i tunneln och stod still, still, still. Jag ignorerar också att samtliga superlånga rulltrappor var ur funktion och fick mig att känna astmasmak i munnen.
Det är nämligen sommar nu (denna vecka åtminstone) så nu är vi positiva och njuter av att folk beter sig som folk.
Vad har jag gjort under mina lediga dagar? Jag har sett film. Bland annat Marley and Me – en riktigt värdelös film med den superhemske Owen Wilson och den ärtiga Jennifer Aniston. Trots att filmen var kass grät jag riktiga tårar i slutscenerna. Det gjorde mig gott.
Såg också om The Reader, som jag ju såg på bio i Tel Aviv. Den var ännu bättre den här gången. Kate Winslet är ju helt enkelt bäst.
Etikett: film
Jag skyller allt på den trasiga tvättmaskinen
Hälften så effektivt
Dagen börjar inte så jättebra.
Uppdatering: Det hela slutade med att en trevlig östeuropeisk dam (som visade sig vara en riktig tvättdrottning) hjälpte mig att få loss några fler maskiner. Plus att jag bokade en extratid så sammanlagt blev det sex timmar i det där tvätteriet. Nu är allt rent. Kläder, täcken och kuddar och alles alles allt! Ljuvligt är det. Men nu är jag finito och jag har ju en film att gå och se. Okej, det är väl champagnen som lockar mest.
Jag behöver en date…
Jag ska på förhandsvisningen av Milk imorgon. Vem vill bli min date? Det blir dessutom bubbel efter filmen – dock inget vuxenmys.
Maila kim[at]kimmilrell.se om du vill bli den lyckliga.
Uppdatering: En date är nu funnen. Tack för alla tusentals mail! Kul att så många vill gå på biodate med mig…
Palestinsk film, norska idioter, italienskt drama samt underbara Dansken
Efter lite drama med Italienaren SMS:ade jag Dansken i fredags och undrade när han ska bjuda mig på middag i den posha (andrahands-) bostaden på Östermalm.
Han svarade: “När som helst!”
Jag: “Ikväll?”
Han: “Javisst. Men kan vi skippa middagen? Jag har inga köksprylar”.
Jag: “Liquid dinner then!”
Han: “Ja, jag tänkte det.”
Alltså bar det av till Östermalm på kvällen och det blev en ljuvlig kväll med dvd, vin och whisky. Dansken är en sån solstråle och jag älskar honom djupt. Man vill liksom… bara vara snäll mot honom.
Dansken berättade något jag inte riktigt kan släppa.
Han var på ett café i Oslo och blev av med sin väska (ett par lesbianer stal den, har han räknat ut. Nej, det är inte intressant att de var just lesbianer men inlägget blir ju lite roligare om jag skriver det) och han gick fram till baren och bad personalen stänga av musiken så att hans väninna kunde ringa Danskens mobil (som låg i den stulna väskan) för att höra om den var kvar i lokalen (och därmed sätta dit tjyvarna).
“Nej, det kan jag inte göra”, svarade bruden på bebisspråket norska.
“Men du vill väl att jag ska kunna betala för mig?” sa Dansken.
“Ja, men det är ditt ansvar att hålla reda på dina saker”.
“Men herregud! Stäng av musiken”.
“Nej”.
Vad är det för attityd? Är det en fin medmänniska? Jag önskar henne allt ont. Är man dum mot min Dansken förtjänar man eländes elände.
Och vad är det för fel på människor som stjäl en medmänniskas väska? Vad fick de för uppfostran? Förstår de inte hur jobbigt det är att bli av med plånbok, mobiltelefon, hemnycklar, pass och dessutom en flott väska? Och att till råga på allt bli av med sina tillhörigheter utomlands (nåja)!
Åh, jag är så trött på dessa idioter som förpestar vår värld. Bura in packet och låt dem utföra straffarbete resten av livet så vi reko människor kan röra oss i ett tryggt samhälle. Vi förtjänar det.
Såg Paradise Now. Rekommenderas.
