Etikett: dating

Åh, jag är så nervös!

Här händer det saker.
Ingen är förvånad eftersom jag nyligen publicerade inlägget Min stora kärlek är på ingång.
Jag har en date med en man som bor i Mellanöstern Israel Europa Norden Sverige Stockholm.
Och sätt er ner så ni inte svimmar när jag berättar att han varken är 17 eller 70. Nej, snarare 35.
Kors i taket och två davidsstjärnor på väggen.
Plötsligt händer det.

Min stora kärlek är på ingång

Dagens mail: ”Oj, vad jag gillar din sida!! Dagens bästa!!”
Och han var varken 17 eller 70. Och inte ens en rugguggla!
Som jag sa till en vän i torsdags: min nästa relation lurar bakom hörnet. Jag bara känner det. Är SÅ spänd.
Men först ska jag öla med Dansken. Först bara jobba lite, och nyss småhjälpte jag en väninna med flytten.
Iiik, livet gör mig så nervös just nu, ty jag vet vad som är på ingång.

Lite privat då

För några dagar sedan lade jag ut badbilder på det där communityt och sedan dess har inkorgen varit full av friarbrev. Hade jag vetat att pattbilder var vad som krävdes så hade jag bränt bh:n för länge sedan.
Ah, de är så ytliga och töntiga.
En vän skrev:

Du såg väldigt fräsch ut på badbilderna. Inte alls så tjock som du hävdar att du är…

Ha ha ha. ”Fräsch.”
Många meddelanden kommer tyvärr från män utan humor. Allvarligt talat. Det finns så många där ute som inte har någon som helst humor.
Ett meddelande kom från en man som (visade det sig) arbetar på SVT och jag  gnällde lite över det faktum att under sommaren är det bara en massa flams och trams på TV. Han blev sur.
Ett meddelande kom från en ”vanlig” grabb som sökte en ”vanlig” grabb och finns det något tråkigare än någon som berättar för omvärlden att han är ”vanlig” och gillar allt som är ”vanligt”?
En presenterade sig artigt med namn och hela kittet. Sånt går jag igång på.
En var 16.
En var 70.
En var en sån där som förmodligen är jätteutbildad och kunnig men som har noll EQ – värsta sortens människa.
En var en två meter lång, muskulös man med rötter i Mellanöstern, inser jag nu, så nu hinner jag inte blogga mer.
Jag är så ytlig och töntig.
Uppdatering: i brev nummer tre frågade jag Mellanösternmannen (bland annat) vad han heter.
Han svarade (bland annat) ”snälla fråga inte mer, vi kan prata om allt ifall vi träffas, vi får se”.
Jag: ”Okej okej, jag ska inte fråga.”
Och så gjorde jag slut.
As.
Uppdatering 2: en halvtimme senare skrev han: ”vore kul att få ****** dig nån dag”.
Jag orkar inte. Mer. Nu.

Kollegan kommer till insikt

Jag börjar inse att du har rätt: det är svenska killar det är fel på. Inte de unga, men när de blir runt 30 så blir de hopplösa. Ingenting händer, man bara står och stampar. Sega och fega är de.

Jag kom fram till detta för en sisådär tio år sedan.
För husfridens skull vill jag påpeka att min kollega är väldigt svensk och ja, det finns undantag – men de är få och alla dessa få är redan vänner med varandra (och därmed odejtbara).
Bonusinfo: min pojkvänshistorik: portugis, svensk skåning, polack, finlandssvensk/fransk, svensk, polack, israel.