Okej, mannen från den lyckade dejten igår börjar gå mig på nerverna. Snacka om att vara PÅ. Mail + SMS kommer stup i kvarten och till slut frågar han; “Tycker du att jag är för på?” Jag svarar; “Jag vill ta det LUGNT och SANSAT.” Varpå han frågar; “Vad gör du på onsdag kl 17, du kanske vill komma hem till mig och lära känna mig bättre?”
BLÄ.
Då fylls åtminstone jag av en “låt mig vara-känsla”.
Jag har för övrigt haft kontakt med “Gyminstruktören” hela dagen. Mycket trevlig.
Och nyss hörde “Aktivisten” av sig. Han har varit bortrest över helgen men nu är han hemma igen. “Kram” skrev han. Tihihi.
Förresten är det så himla märkligt att karlarna alltid kommer i flock. Har knappt haft en endast liten date på ett helt år och nu står de i kö utanför min paradvåning. Typ.
Etikett: dating
En försmak av sommaren
Jag och Sebbe har varit på date.
Vi träffade “Socialsekreteraren” vid Medborgarplatsen och drack rödvin i en park. Han var hemskt trevlig och både stiligare och roligare än jag hade kunnat tro. Dessutom älskade han Sebbe! Han hade med sig mat (eftersom han suttit ute och läst hela dagen) och frågade om jag ville ha men det var kyckling så jag tackade nej. Då skar han upp en rejäl bit åt Sebbe som glupskt glufsade i sig.
Det var en sådan kontrast till Dansken som jag dejtade i januari – han som var hemma hos mig och fick för sig att han skulle gå just när det började hetta till – med motiveringen att jag gav Sebbe mer uppmärksamhet än honom. Loser och bitch. Jag tror iofs att det var ett svepskäl. Egentligen tyckte han nog att jag hade för lite muskler/var för fet. Bara en känsla jag fick.
Hursomhelst var det en mycket trevlig date och jag fick en försmak av sommaren; vin och mys i gröngräset – exakt vad jag önskar och behöver.
Lights! Camera! Action!
Socialsekreteraren hörde just av sig. Han vill “bjuda mig på vin någonstans i city ikväll”.
Å, jag älskar när de tar initiativ. Och ännu mer när de gör det snabbt. I love snabba puckar och raka rör.
Med sommaren kommer karlarna
Det som är kul när man är singel är att man aldrig vet hur det slutar (=spänning). Och ju äldre man blir desto kräsnare blir man. “Nästa gång måste det hålla” är ett mantra som går på repeat i huvudet. De senaste veckorna har hursomhelst friarna av en för mig helt okänd anledning flockats som aldrig förr.
Här är männen i mitt liv och vad som är bra/mindre bra med dem;
De som är på:
Gyminstruktören
+ Den latinske gyminstruktören låter ju som en våt dröm. Dessutom glad i hundar och trevlig och alert. Han verkar inte heller alltför medveten om att han är en hunk. Talar skånska.
– Nyskild.
Aktivisten
+ Vänsteraktivisten är inte bara vegetarian. Han delar även min humor och verkar ha sunda (enligt mig) värderingar. Ev. väldigt bra pojkvänsmaterial.
– Lite för lik mig?
Socialsekreteraren
+ Mörk sydamerikan i mogen ålder. Verkar genuint snäll utan att vara mesig. Rolig och sympatisk. Och intresserad.
– Övermogen? För latinsk i sitt sätt (dvs överdrivet romantiserande när han egentligen bara vill ha lite action mellan lakanen)?
Avskrivna fall:
Rultan
+ Mycket trevlig och uppenbart intresserad.
– Jag är ledsen, men jag klarar inte av fetma. Något syrlig attityd. Använder ord som “diskret”.
Studenten
+ Kul, smart kille med fördelaktigt yttre.
– Har bara varit “ute” i ett år, dvs är som ett barn i en leksaksaffär. Jag kan bara inte handskas med “oerfarna”.
X-faktor volym 2
Den utlösande faktorn till mitt förrförra inlägg var att Nickepicke, en skönhet jag dejtade 2003, hörde av sig till mig idag. Efter fyra års tystnad. Och håll i er nu – han undrade, lite apropå så där, om jag vill ha barn!
Jag kunde ej svara på frågan men vi hade (precis som då för fyra år sedan) ett väldigt långt och trevligt samtal.