Så går det med grabbarna

Ännu ett lysande exempel på min kärlekslycka:
Jag hade kontakt med någon (som jag verkligen inte brann för, men tänkte ge en ärlig chans).
Efter att ej ha hörts på fem dagar mailade jag och frågade hur livet var.
Han svarade: “Jodå, det är bra. Jag ska just gå på date”. Jaha.

Påsken fick sin fina final till slut

Som ni kanske minns dejtade jag någon i somras. Det hela rann på ett ganska patetiskt vis ut i sanden då jag gjorde västkusten. Eftersom jag är 30+ och mycket mogen (=gubbtant) vet jag att saker som stör mig kommer störa mig ända tills jag gör något åt det hela. Därför skrev jag ett mail till denne någon igår. Jag “kollade läget” och hoppades han mådde bra och önskade honom lycka och välgång. Kanske inte just med dessa Oprah-ord men ändå.
Det känns bra, för visst är det jobbigt med detta ut-i-sanden-rinnande!? Man springer ju på varann förr eller senare ändå och då känner man sig lätt töntig.
Nu har jag gjort mitt. Och rätt för mig.
Mer om gårdagen: Sebbe och jag for alltså hem till herr Britt som låg bakis och skakis. Det hindrade oss inte från att äta en ljuvlig kryddstark/syrlig indisk middag med rödtjut och bacardi och tre sorters glass till efterrätt. Vi såg även samtliga förhandsvideor till Eurovision och jag kan konstatera att det är många tradiga ballader i år och jag kan även avslöja att jag har fyra favoriter: förutom Charlotte Perrelli även bidragen från Bulgarien (woohoo! Se video nedan), Schweiz samt Slovenien.

Fredagsdate

Jag ska träffa herr Liba klockan 16:00.
Mycket spontant (jag har ingen tid att förlora).
Återkommer jag ej innan kvällen är över vet ni vem ni ska efterlysa – Libanesen. Hoppas vi hörs.
Update: Klockan är nu 17:31 och jag är hemma igen. Herr Liba var en mycket trevlig och smart person. Han berättade om sin uppväxt och allt var mycket dramatiskt. Mitt huvud blev alldeles virrigt så nu måste jag sortera all information resten av kvällen.

Så får du Kimman på fall

* Var tydlig.
* Visa dock ej tecken på desperation (inget är mindre smickrande).
* Var stilig. Låt oss skippa snacket om att utsidan inte har någon betydelse. Jag vill ha en partner som jag finner attraktiv.
* Var rolig. Läs min blogg så får du ett hum om vad humor är för mig.
* Säg rara saker.
* Flirta (!).
* Ha sunda värderingar.
* Trivs på såväl sunkiga söderhak som i halvposha finsalonger.
* Tyck om hundar.
* Ha tålamod.
* Uttryck dig väl muntligt.
* Var lagom liberal.
* Var monogam.
* Säg inte sådant du inte menar.
* Inse att du kan njuta av så kallad skräpkultur utan att vara tom i huvudet.
* Sitt ej kvar i garderoben.
* Hångla upp mig offentligt om du känner att du måste.
* Var tyst när jag ser på Mello (du behöver absolut inte se på det själv – men gör då ingen stor sak av hur anti du är).
* Njut av det lilla i livet.
* Njut av att sitta tyst och glo. Jag orkar inte hålla låda hela tiden.
* Ligg inte med andra.
* Men titta får du så klart göra.
Några frågor på det?

Måndagens djupa

Jag hatar verkligen att dejta. Det tar sån tid och kraft. Och man vet aldrig, aldrig vad de (karlarna) har i kikaren.
Ett exempel:
Jag samtalade med en vän (tack för att ni lyssnar på mitt eviga ältande) och jag undrade vad X egentligen vill.
Vännen sa: “jamen han vill ju ses igen i alla fall!”
Jag: “Ja, det sa ju han jag dejtade förra sommaren också. Han sa “Jaa! Klart vi ska ses igen! Kul! Det är klart vi ska! Snart!” Och hans ord var inte mycket värda.
Fick senare på omvägar höra att han fått så kallade fötter. Men hallå. Du närmar dig 40. Get over de kalla fötterna!
Nu känns det lite som så att jag lägger ner. Jag ska ta noll initiativ och jag ska passivt sitta och vänta på att något händer.
Varför måste alltid jag göra allting?
En vis (men jäkligt jobbig) kvinna sa till mig en gång att om man måste kämpa hela tiden så är man på väg åt fel håll. Det ska flyta på. Tror ni det ligger något i det? I sådana fall är jag ju jäkligt fel ute.
Frustrerande.
Kan jag bara få ha mitt på det torra snart!?
Tack på förhand.