Saker som stör mig på såna där mötesplatser på nätet.
– Män som har gjort ett julvykort med sig själva på och lagt ut som hemsidesbild. Så jävla töntigt.
– Män som beskriver sig som ”helgalna”. Och så är de över 40.
– Män som inte kan stava. Män som särskriver exakt allt.
– Män som beskriver sig själva som ”grabbiga” fastän man ser att de har väldigt tveksamma handleder.
– Män som känns pretentiösa.
– Män som ser ut som Västeråsbögar. Har svårt att förklara hur de ser ut… men… de har alltid det ”senaste” från modekedjorna och har noll personlighet. De är ofta mer eller mindre snygga, men det hjälper inte.
– VERSALÄLSKARE.
– Män som visar upp varenda vrå ur de perfekta hemmen.
– Män som spänner sig. Man ser det tydligt. Slappna av!
– Män som kallar sig ”bisexuella” eller ”experimentella” fastän de aldrig varit i närheten av en fitta.
– Män som visar ballen.
– Män som har fotoalbum som ser ut så här: ”mitt hus”, ”mitt ansikte”, ”min kuk”, ”min syster”, ”min systerdotter”, ”min röv”, ”min kollega”, ”min kompis”, ”jag suger kuk”.
– Män som har foton (av sig själva) knäppta av samma gamla tradiga bögfotograf.
– Par (som har gemensam profil på nätet), där den ene är typ 45 och den andre 19 och så anger de 19 som ålder. Eller kanske 25.
– Män som har statusar som ”jag älskar dig min Peter”. Men umgås med Peter då, vill jag fräsa. Varför sitter du här och horar?
– Män som är allmänt tröga.
– Par som vill att jag ska vara kryddan i deras värdelösa sexliv. Vissa ska bara ha och ha och ha. Var nöjda eller gör slut och gå vidare! As!
– Män som skriver och inte minns att de skrivit tidigare. Om och om igen. När man påpekar detta blir de sura.
– Män som kastar ut en massa krokar (skriver till jättemånga) och när man svarar så kollar de in en och tänker att ”nej, han duger ju faktiskt inte” och så svarar de inte tillbaka.
– Överlag män som skriver och när man svarar så svarar de inte tillbaka (fastän man inte på något vis har kunnat avskräcka dem). Jävla as.
Etikett: dating
Äktenskapsmäklaren börjar inse hur svårt det är
Min vän som tagit på sig rollen som äktenskapsmäklare skickar långa listor på potentiella kandidater.
Mina svar ser ut så här:
XXX: Assnygg men vill med all säkerhet ha en annan modellkille.
XXX: Assnygg men jävligt dryg och full of himself. ”Räkna med att bli ignorerade”. Hej och välkommen liksom.
XXX: Skrev med honom på en annan site (där man inte visade ansiktet) men när han fick se mig var han inte intre. längre.
XXX: Ok efter några öl. Ingen jag skulle jaga. Vill han jaga mig så varsågod. Lite slafsigt intryck.
XXX: Han vill bara ha en KK.
XXX: Honom har jag dejtat. Ingen var intre.
XXX: [Honom vet jag något om som jag inte kan skriva här.]
Panik och vispande näve under bordet
Okej, så här var det.
Jag tubade iväg fastän jag kände mig småförkyld. Snart klev det på 30-40 tokberusade smågossar. De sjöng och skränade och de skrek om vännen ”Joel som snuten just tog för att han hade öl” och jag drabbades av panik och ångest. Panikångesten var nära och barndomsminnena föll som knivar från himlen. Jag står inte ut bland gapiga, djuriska heterosexuella unga män. De är läskigare än Ahmadinejad.
Nåväl. Jag mötte upp Snyggojuden utanför den där baren som vi skulle till – där jag även skulle träffa Araben – men den var stängd.
Chockade vandrade vi från Söder till Gamla stan och klev in på nästa bögbar. Där var det på tok för mycket folk, tusentals klackar i taket och hög partymusik.
Vi vände och gick ut och vandrade runt tills vi av en slump hamnade framför den tredje bögbaren som var både öppen, halvtom och trevlig. Vi drack öl och whiskey och jag log och Snyggojuden satt där i all sin skönhet och elegans. Vi pratade om ditt och datt men mycket om musik, såklart. Jag bad honom upprepa låttiteln Ahava Hi Shir Li-Shnayim om och om igen då det lät så sexigt när en äkta hebreman sa det. Så pass att näven nästan åkte ner under bordet för ett snabbvisp.
Men nej, vi är ”bara” vänner och ska så förbli.
Efter en trevlig kväll promenerade vi i det magiska Gamla stan medan snön yrde och gränderna låg tomma och hemlighetsfulla. Han åkte hem och jag trippade iväg till kontoret och sov på soffan för att få sova en timme extra. Dessutom sover jag så oerhört gott på jobbet! Varför vet jag ej, men jag antar att mitt jobb är mitt liv och min fasta punkt. Min trygghet och mitt levebröd.
Vad som hände med Araben vet jag förstås inte. Den som lever får (kanske) se.
Om daten
Jodå. Det gick bra.
Jag måste besöka kvarterskrogen oftare – ett riktigt trevligt ställe.
Mannen såg ut som min vän Tysken. Trevlig och rar, men vi hade verkligen ingenting gemensamt.
Det här med norrländska svennegrabbar är liksom inte riktigt min grej. Fortsätter nog att sukta efter den nyinflyttade blattegrabben mittemot.
Nu snöar det i Stockholm och vi riktigt njuter! Och ja – snön ligger kvar på marken, till skillnad från igår.
Ska svida om och gå på middag hos lyckliga (perfekta) paret. Sebbe är redan eld och lågor, eftersom han vet att nåt kul är på g då husse parfymerar sig.
