Etikett: Borås

Varifrån kommer du?

Inte för att nån bryr sig men eftersom frågan kom upp i en kommentar nyss, och eftersom frågan alltid dyker upp på en ny arbetsplats (som nu, i Esbo, då folk blir förbryllade då jag talar (nästan flytande) finska men med en liten svensk accent).

Och på Facebook står det att jag ”är från” Stockholm.
Jag ”är” inte från Stockholm. Jag har dock bott i Stockholm i större delen av mitt liv och jag gjorde så när FB kom och ställde till det.

Jag är född på Borås BB och jag växte upp först i Fristad (utanför Borås) och därefter ute på vischan i Tärby (utanför Fristad, utanför Borås). Tärby var ett fantastiskt ställe att växa upp på, men i början av tonåren började det krypa i kroppen eftersom jag alltid har varit en storstadsmänniska.

Jag ser det som så att Borås kommun var min vagga, eller ugnen som jag gräddades i. Sedan kom jag till Stockholm som tonåring och där ”gonade” jag till mig och blev jag. Mognade, som en vacker frukt (syrlig citrus, helst).

Men ändå anser jag mig själv ”komma från” Österbotten, ty min släkt är därifrån. Och jag studerade i Vasa i ett år när jag var 17-18. En betydelsefull tid i en människas liv.

Så om någon frågar så säger jag väl att jag är stockholmare från Västergötland men egentligen en helt vanlig finne från Vasa. Jag tog bara några omvägar för att hamna i Helsingfors. Och jag lärde mig mycket på vägen. 💁🏻‍♂️
Inte minst hur mycket ens rötter betyder för en.

Jag misstänker att jag kommer att leva mina sista år i mitt adopterade, tredje hemland Israel. Men just nu är jag ganska nöjd och glad i Finland. Intresseklubben antecknar, hör jag.
Blyertspennorna glider så elegant över pappersarken, i ett hysteriskt tempo.

Ni har sabbat min födelsestad (också!)

Skärmdump: BT.se.

Gå in på Borås Tidning och kolla rubrikerna. Inte bara den om barnet som fick en kniv mot ryggen av andra barn när han skulle köpa ostbågar, utan även alla andra. Granater och vapen och gäng och våld och våldtäkter och VAR SKA DETTA SLUTA?
Fy f*n vilket vilda västern. Nu har ni lyckats sabba min födelsestad också. Det var INTE så här på min tid, kan jag lova.
Fy f*n vad sorgligt.
Skämmes!

Klassisk västgötsk morgon


Gomöra.
Sitter på altanen och dricker morgonkaffet till tonerna av det klassiska västgötska regnet.
Guddottern sitter redan i mitt knä. Ja, jag tror ta mig tusan att jag för första gången någonsin är någons favoritmorbror. Men det är klart, jag både sjunger och läser och klär ut mig OCH lär viktiga saker! Som exempelvis varför grannen målar om huset: “Likt lacket på dina naglar flagnar så flagnar även färgen på husväggarna”. Eller som när hon frågade varför blommorna vill ha tråkigt vatten: “Man kan säga att det finns små bitar mat i vattnet, som blommorna mumsar i sig”.
Nu frågade hon vart solen tagit vägen så nu vet hon allt om hur molnen fungerar.

Idag, igår

Idag har jag mått dåligt – var så nära att kräkas ett par gånger. Måste bero på något jag ätit. Nu är det lite bättre i alla fall så jag har rest mig ur sängen.
Har visst inte bloggat om gårdagskvällen ännu så here comes: det var faktiskt trevligt på den där klubben. Mer folk än jag förväntat mig och ett par hunkar. Och uppmärksamhet fick vi som de nya, fräscha ansikten vi var.
Samtidigt har jag svårt för lagerlokalskänslan. Jag ska aldrig mer säga att Connection känns sunkigt.
Innan vi gick dit besökte vi Oliven – stadens hot spot har jag fått höra idag. Mysig uteservering och fräsch personal.
Eftersom det inte finns tunnelbana här sov jag på hotell. Ensam så klart. Även om jag det senaste dygnet blivit erbjuden att gästspela i två olika uppsättningar (!).