Jag tror att min depression officiellt nu är över. Det känns underbart. Jag har till och med börjat vattna mina stackars blommor. Och dragit upp persiennerna. Bara en sån sak.
Ikväll kommer Gucci och R:s pojkvän M (R är bortrest så jag får låna hans karl) över på vin.
“Just watch me burn” – fortfarande så himla bra textrad.
Etikett: antidepressiva
Vio
Var uppe med tuppen och ringde Vio ,min läkare, och vi kom fram till att jag skulle öka min Zoloftdos från 100 till 150 mg/dag. Hoppas den börjar verka ordentligt nu så att jag kan hantera min eviga ångest.
Gick och lade mig igen men snart kom Kissen bärande på det vita plastbandet som kommit att bli hans favoritleksak. Det var bara att börja leka. Han ger sig inte så lätt…
Hyper
Detta är inget charmigt inlägg, så läs inte om du är känslig.
Det blev en synnerligen kort promenad. Kände att jag var på väg att kräkas hela tiden och så blev jag kallsvettig, yr och hela kroppen skakade (det gör den än). Jag ville bara snabbt hem till min trygghet. Men nu vet jag att jag inte är magsjuk i alla fall, det är ju Zoloften. Jag känner igen det från när jag började med dem. Det kommer och går. Det är en hemsk känsla av att hela tiden balansera på gränsen mellan att kräkas och inte kräkas. Och så blir jag hyperkänslig både fysiskt och psykiskt. Om jag känner någon stark doft slår det över. På samma sätt som om någon skulle peta på mig eller säga något halvotrevligt skulle jag börja tokböla. Hoppas det går över snart. Annars får jag byta medicin. Nu ska jag öppna mina två paket och hoppas att de piggar upp/lugnar mig.
Jag ska på möta på jobbet direkt efter helgerna. Får se vad framtiden har i sitt heliga sköte.
Vånda
Inte många timmars sömn. Mest vånda och magont. När jag väl sov drömde jag den hemskaste av mardrömmar. Har sällan varit så glad över att vakna och inse att det bara var en dröm. Varifrån kommer alla dessa (ack så tydliga och verkliga) drömmar? De började i och med Zoloften. Go away. Låt mig vara.
Hahaa, kom just på ett par roliga detaljer ur denna annars jobbiga dröm. Vi hade en älg på kontoret. Den var jättesöt och hade varit där i fem dagar tills jag sa att det nog var på sin plats att ringa polisen. Det fanns också en tiger som jag red på som vore han en häst. Han varnade mig: “akta dig, jag väger 55 kilo”. “Och jag väger säkert 70, men nu ska allt fläsk bort från denna kropp”, replikerade jag rappt.
Hur står det till med mitt förstånd egentligen..?
Morgonkaffe
Morgonkaffe. Mycket att stå i känns det som. Måste hem och tvätta och Gucci kommer från Malmö. Ska fika lite. Nyvaken. Huvudet helt tomt. Trött hela tiden, måste bero på zoloften (som från och med idag är uppe i 100 mg/dag).
Å, jag måste återlämna en massa böcker till stadsbiblioteket också. Å nej. Måste gå.