ångest och eufori – Sida 39

Damn

På jobbet. Varför kan inget fungera på mig? Inte ens sömnpiller?! Knock me out, please!
Ser på Something’s Gotta Give (Galen i kärlek) som en kollega lämnat kvar. Regn och rusk. Humör upp och ner. Varför måste jag jobba så hårt på allting? Kan saker och ting inte bara flyta? Snälla då.

Jobbigt

Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Jag ska inte panika. Men det är så helvetiskt svårt. Men jag ska inte panika. Nej, jag ska inte panika.

Nej, nej, nej

Ibland blir jag helvetiskt trött på min osäkerhet. Vad ska jag göra åt saken? In i stormen, men inte är det annorlunda efteråt. Samma sak om och om igen.

Djupa skogar

Det finns många ensamma själar i de djupa skogarna i detta land. Det blev jag påmind om på jobbet igår. En gång var jag en av dem. No more, I say, no more.

Naiv

Är man naiv om man verkligen, verkligen tror att allt som händer gör det av en anledning? Tror man det bör ju allt dessutom bli så mycket lättare. Bara luta sig tillbaka och köra, så att säga.