Det är märkligt hur lätt det är att bli av med frustration och ångest. Jag har två sätt. Antingen sätter jag mig ner vid datorn och skriver och skriver, rakt upp och ner. Tangentbordet går varmt och varje nedslag lättar mitt sinne. Eller så slår jag på en poppig skiva och rådansar i min ensamhet tills allt elände lämnat min arma kropp.
Idag valde jag att skriva. Eftersom jag lider av beslutsångest skrev jag på tre texter samtidigt. Skulle man lägga dem som transparenta papyrus ovanpå varandra skulle man lätt se de gemensamma nämnarna, dvs. det som orsakar all denna frustration. Bort med det! Driv ut det bums!
TV:n står på (utan ljud eftersom jag lyssnar på uppiggande pop). Jag ser hemskt lite på TV nuförtiden. Idag såg jag äntligen Falcon Crest! Jag som blev så glad när jag hörde att Kanal 5 skulle visa denna lovely serie igen hade inte hunnit/kunnat se ett enda avsnitt förrän idag. Jag mindes inte att kvaliteten var så kass. Att det var så tacky. Men jag hade rätt när det gäller Lance och Melissa: råsnygga båda två.
Mer TV då. Undrar hur många små tjugor TV4 betalar för dessa bedrövliga På liv och död-snuttar från USA som de envisas att visa. Hur ser människorna ut!? Är det genuina 80-talsinslag eller är de bara väldigt efter? Lika stort humorvärde som shoppingkanalen. Jag kan bli fast framför den för jag förstår bara inte. Vem handlar av dem? Vad får människorna som säljer sig själv så?
Ännu mer TV då. Varför måste allt komma från USA? När samtliga kanaler envisas med att visa vidriga såpor som alla handlar om samma sak, kan de då inte köpa in dem från någon annanstans? En fransk såpa? En latinamerikansk kanske? Why not?
Hahahaa! Jag såg lite av Ocean Avenue idag också! Det måste väl ändå vara det sämsta någonsin! Allt är verkligen fel! ALLT! Skådespelarna, manuset, vinjetten, BAKGRUNDSMUSIKEN är helt malplacerad och allt suger verkligen från början till slut. Humorvärde där också.
Etikett: ångest och eufori
Mörker
Oj
Veckan som gått har varit ett enda långt drama, känslomässigt sett. No more drama, please. Nu känns allt bra. Kan det få vara så ett tag till? Satt på Dubliner vid Zinkensdamm igår kväll, med fröken Havre, och drack öl och pratade om liv och lycka. Hemskt trevligt. Hon sa saker till mig som kanske är det vackraste någon någonsin sagt. Nu ska jag jobba. Fast först vill jag säga att i natt sov jag i tältsängen som fortfarande stod framme sedan Guccis besök. Bara för att jag ville ha lite omväxling. Konstigt?
Okej
Grrr… Zzz…
Kom just till jobbet med ögonen i kors. Tog två sömntabletter igår men låg vaken i stort sett hela natten. Frustrerande beyond words. Läste just på fass.se och fick mina misstankar bekräftade angående biverkningar; “Vanligast (mer än 1 person av 100): Dåsighet. Sällsynta (mindre än 1 person av 1000): Munntorrhet, allergiska hudreaktioner, solutslag, yrsel, lågtblodtryck och minskning av antalet blodplättar har beskrivits. till följd av Propavans effekt kan även muskelstelhet, rörelsetröghet, ofrivilliga muskelrörelser, rastlöshet i benen, stickningar, domningar eller skakningar uppträda.”
Ja, denna rastlöshet i benen upplevde jag även förra gången jag provade Propavan. Inte igen, tack. Vad ska jag då prova för något? Och mindre än en person av tusen. Måste jag vara en av dem? Måste jag vara så jäkla speciell jämt?
Jag är så trött.