Jag lever mitt liv på nätet denna dag. Man kan diskutera både stora och små saker och inse faktum utan att gå utanför dörren.
Det visar sig att ytterligare en av mina närstående mår dåligt. Alla verkar vara toknere. Varför? Har haft ett långt terapeutiskt samtal och känner mig helt slut i huvudet.
Ett glas rött? Ja, tack.
Etikett: ångest och eufori
Kurator
Jag har just kommit hem från ett samtal med min kurator. Att gå och prata av mig är det bästa jag gjort på länge. Jag har kommit på att jag måste bli av med allt elände som plågar mig. Och det gör jag bäst genom att använda tangentbordet så det ska jag på allvar börja göra. Ibland när jag upplever ångest går jag in i som en annan värld. Jag knapprar frenetiskt på tangenterna och skriver och skriver (ibland helt osammanhängande) men efter en kvart, tjugo minuter känns det bättre. Att försöka sätta ord på sina känslor är det bästa man kan göra. Vissa gör det verbalt men eftersom jag är kass på att tala använder jag skrivandet som vapen mot eländet. Jag målar också, men det fungerar bara till en viss gräns. Skrivandet är kung.
Hursomhelst. Jag ska skriva mer och mer. Ut med allt. Och bort med alla onödiga krav. Man kan bara göra sitt allra bästa och det ska jag försöka göra.