Glömde säga att jag fick amerikanska Vogue igår, straight from NY. Letade ju efter den häromdagen, men den hade inte kommit ännu och jag ville hemskt gärna se bildreportaget där Madonna visar upp sin wonderful British contryside lifestyle med stilig make och lyckliga barn. Gucci hade sin kk/pv/whatever i NY och han tog med sig magasinet åt mig minsann. Å, det fanns en hemskt tjusig bild som jag måste leta fram på nätet.
Måste fixa maten nu. ML ska ta med sig whisky. Jag älskar whisky.
Lyckan kommer och går…
Kom just hem och mår bättre än på länge, länge.
Underbar dag igår. Fikade med Gucci på Copacabana och tog en lång promenad genom stan. En öl på Torget, shopping och hem till D.
Strax kommer ML över på middag och vin. Det var ett tag sedan, ska bli trevligt att träffas. Han är minst sagt uppfriskande.
Kan inte livet alltid vara så här bra?! Snälla.
Ljuva ledighet
Är hos min migränsjuke kille och gör mitt bästa för att vara en bra pv. Äntligen ledig i några dagar. Fick slutligen CDON-paketet idag med bl a Björkskivan. Smålyssnade på vägen hit. Hon är så underbart knäpp, denna Björk. Måste lyssna ordentligt i hemmet innan jag kommer med ett utlåtande. Men ja, det lät ännu knepigare än Medúlla.
Å! Jag fick mail angående texterna jag skickade in häromnatten. De bar frukt så jag ska skriva för Stockholm Pride nästa vecka. Det betyder dessutom – moget nog – att jag får spotta i glaset mer detta år än tidigare.
Ska läsa lite om nya, mogna IRA nu.
Hej.
Argh.
Sitter och mailchattar med en vän och försöker fundera ut vad jag ska göra för att inte vara så misstänksam mot allt och alla hela tiden. Varför är jag så störd på den punkten? Har noll tillit till människor, utgår från att alla är skitstövlar och ska vara ondskefulla mot mig. Det är enormt frustrerande och tar så oändligt mycket tid och energi. Varför kan jag inte bara luta mig tillbaka och njuta av det goda som serveras? Jag måste försöka skaffa mig en annan syn på saker och ting, men det hela går så långt tillbaka i tiden att det inte går att ändra på i en handvändning.
Nåväl. Nu ska jag se klart Desperately Seeking Susan och sedan fortsätta läsa Känn rädslan och våga ändå (Susan Jeffers).
Barbi Benton
En gång i slutet av åttiotalet då jag smårotade i mina föräldrars vinylsamling hittade jag några LP-skivor med en viss Barbi Benton som jag aldrig hade hört talas om. Slog på en platta som hette Something New och föll pladask för denna underbara countrydoftande sjuttiotalsmusik.
En underbar låt på ovannämnda album, skriven av Tom Waits, är San Diego Serenade. Den är kort och gott fantastiskt vacker.