Just ätit den godaste risgrynsgröten någonsin. Riktigt njutbar.
Talat med mamma + syster på msn. Ska spendera kvällen hemma och spela 80-talsmusik på hög volym. Tror att alla grannar är bortresta.
Imorgon ska jag på sedvanligt vis gå ut med P. Det är ju tradition att gå ut på juldagen. Ser fram emot det.
Jag har fått en del julkort – tack! Själv har jag ju som vanligt inte skickat några.
Mobilen ringde några gånger i morse men jag minns inte alls vad som sades eftersom jag fortfarande låg och sov. Nåja. God jul i alla fall.
Jul 2
Jul 1
Så var det julafton. Men jag ska nog ignorera spektaklet. Hur stora är oddsen, när jag har en massa lugna låtar på slumpvis uppspelning, att den spelar den absolut sorgligaste två gånger på raken (och bara den två gånger) och att den dessutom avslutar med Love Don’t Live Here Anymore. Nåja, det hände i alla fall.
Jag är inte så glad, som på bilden, just nu. Men snart kanske. Vem vet. My God att allt ska vara så fördjävligt jobbigt emellanåt.
Jag. Är. Så. Trött.
Snälla, ge mig en mening med allting. Vad som helst. Ett tecken på att något överhuvudtaget har någon som helst betydelse.
Känner mig rådvill. Känner mig som på ruta bloody fucking nummer ett år ut och år in. Varken mening eller mål. Bara en endaste lång väntan. Men på vad? Att få återfödas till en trevligare värld? Såg en dokumentär idag, om bibelkoden, och enligt den lär världen gå under 2012. Och lika bra vore väl det. Ta oss arma själar till ett bättre ställe. Fan fan fan (som Rock-Åsa skulle säga. Själv svär jag ju aldrig).
Möten
Livet är fullt av möten. Stigar korsas. Ibland vandrar man på dem tillsammans bara ett kortare tag. Andra gånger mycket längre. Det är svårt att veta varför då och då, men när man får lite distans till saker och ting ser man varför man skulle stöta på den och den människan. Vad man fått ut av det. Vad man gett. Vad man lärt sig själv och vad man lärt den andra. Det svåra är att leva fram tills man kommer till den insikten. Innan man förstår. Tack och lov ändå, ju äldre man blir, desto snabbare förstår man. Så är det för mig åtminstone.