Jag känner mig nästan en smula nostalgisk/sentimental nu när jag sitter ensam hemma och arbetar till tonerna av hebreiska ballader. Herr Israel är ute på äventyr och jag vet inte när han kommer tillbaka. Som jag förklarade för en vän idag; jag känner väldigt starkt med herr Israel. Jag önskar honom så att säga lycka och välgång och en massa bra saker i livet. Jag kan inte riktigt motivera mina känslor. Kanske har det något att göra med att jag har fått för mig att han har lite svårt med sin läggning kontra sin familj. Själv har jag haft väldig tur på den punkten.
Nåväl. Jag ska inte tänka så mycket nu för då blir jag bara nedstämd. Så jag avslutar med;
Mer kärlek i världen! Och respekt och fred.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik