För första gången sedan ca 1876 är jag officiellt sjukskriven.
Jag känner mig som en dålig människa – en belastning för samhället.
Jag vet att det inte är så. Jag vet att jag sparar samhället en massa cash då jag inte är ute på byn och smittar ner hundra andra människor. Men ändå är det så jag känner när jag är sjukskriven.
Jag var ute med Sebbe och jag ville lägga mig ner på trottoaren och gråta. Så svag är jag.
Men, som en vän sa igår, så länge jag kan stava så behöver ingen ambulans tillkallas. Börjar jag särskriva så kan ni börja leta efter en lämplig begravningsbyrå – dock ej den som finns ett par gator från min bostad. De SÄRSKRIVER nämligen firmanamnet. Jag blundar varje gång jag går förbi.
När vi ändå är inne på ämnet så vill jag officiellt meddela: jag vill kremeras och ja, jag vill donera mina organ.
Män får också gråta… bara så du vet. Och någon begravningsbyrå blir det inte tal om!
Jag vet. Jag gråter jämt. 🙂
Inte ska väl du dö heller! Jag känner igen känslan av att behöva sjukskriva sig.. hemskt! Kurera dig nu med varma drycker och sömn så ska du se att du snart blir bättre. KRAM
Tack. Jag gör så gott jag kan. Jobbigt när Sebbe vill busa… Han tycker att jag är tråkig.
Upp med hakan!! I morgon är du pigg som en nötskrika!
Hakan är uppe. Annars kan jag inte andas!
Vi hoppas på att du känner dig åtminstonde en aning kryare i morgon. Norge hälsar och ger en värmande ”krya på dig kram”
Tack så mycket!
Norge hilser igjen og gir demses en varm (eller kald, hvis du heller vil ha det) klem!
Småkall just nu, tack.
Gos!
Puss på dig, du fina! Snart kommer du åter att skina! Förresten, du skiner alltid oavsett tillstånd.
Puss och tack.
Krya på dig sötis!
Jag tycker att du är en hjälte som håller dig hemma. En god gärning för samhället.
Tack raring.