Och så började det regna

Detta har varit en konstig dag. Jag har varit jättenere för att sedan bli jättelycklig (igen) och allt hade kunnat vara ett drama utan dess like men nu var det inte så som tur var.
Vännen min kom och mötte upp på jobbet och vi strosade och pratade om allt som hänt det senaste dygnet (!) och Skåningen (som jag kommer kalla honom hädanefter) från igår ringde och jag blev så glad.
Vännen, jag och Sebbe handlade mat (auberginetallrik till mig, någon kebabgrej till dem) och satte oss i Vitabergsparken och pratade och skrattade och jag var så glad över att jag faktiskt kan vara riktigt rolig och dessutom har roliga vänner. Det är så uppfriskande och som vi vet förlänger ett skratt livet (det kanske är därför jag kommer bli 89-90 år, som spådamen sa). Efter matpausen promenerade jag och Sebbe över kanalen och genom skogen och vips var vi hemma.
Nu ska han sova och jag ska slösurfa och hälla i mig vatten.