O, Herren! Är det min tur snart?

Jag har lite ångest emellanåt. Alla mina syskon är gifta/sambos och har barn. Till och med den tio år yngre lillasystern. Och jag? Sitter här med min (älskade) hund. Jag känner mig liksom redo för parmiddagar och avkopplande parsemestrar på inte så festliga resmål. Frustrerande. Och en frustrerad man finner ingen kärlek.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.