Jag har fortsatt mitt nya jag som konfronterande människa. Har haft ett långt samtal med min yngste storebrors fru och tänk så mycket negativ energi vi alla kan förändra till något positivt om vi bara kan prata om saker och ting. Det är så sant, så sant. Känner mig nästan lite lycklig.
Jag har precis sett Madonna på MTV Europe Music Awards. “Aldrig har väl lila läder varit så hett”, som min väninna Gucci kommenterade utstyrseln drottningen av pop bar. Jag var på MTV EMA i Globen 2000 och det var en underbar kväll. Madonna sjöng “Music” iförd sin Kylie-t-shirt och två priser fick hon: för bästa kvinnliga artist och för bästa dance act. Andra gången hon kom ut och hämtade sitt pris var hon en smula tipsy och jättesöt. Globen ville aldrig tystna. Alla älskade henne.
Så, varför är jag så fäst vid Madonna? Är det pubertalt? Kanske. Men hon har gett mig så oändligt mycket. Jag har henne att tacka för både en och två saker. Kort sagt.
Jag ser på MTV EMA på nätet, backstage-sändningen med Skin från Skunk Anansie som värdinna är guld värld. “The management is giving me water now”. Hon är mer eller mindre packad på champagne.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik