För elva år sedan dog min bror i cancer – någonting som jag har skrivit om här på bloggen fler än en gång. Ända sedan dess har jag väntat på att få något slags tecken från honom och igår hände det. Jag ska inte bli långrandig men jag måste ändå ta det från början.
För en knapp vecka sedan ramlade jag tack vare algoritmerna över ett medium. Hon intervjuades av en youtubare och allting hon sa var så intressant att jag var tvungen att se programmet flera gånger på raken. Hon sa bland annat att om du vill få ett tecken från andra sidan så måste du be om konkreta tecken. Ingenting simpelt, som att ”jag vill se en hare”, utan någonting mer specifikt. Hon sa även att det är bra att skriva ner vad man önskar sig, så att man inte ska glömma, plus att man kan gå tillbaka och kolla vad som har slagit in.
Jag skrev då ner några olika ”önskemål”. Plötsligt dök namnet på en barnstjärna från åttiotalet upp i mitt huvud. En vokalist som jag inte har någon som helst anknytning till och som jag varken sett eller hört av sedan jag var 13-14 år. Jag skrev ner namnet och fnissade lite: ”Det ska ju bli intressant om hon helt plötsligt hoppar fram bakom ett hörn.”
Det gick några dagar och jag tänkte på någonting helt annat – nämligen på en bok som jag läste i mina tidiga tonår. (Jag kan skriva mer om den vid ett senare tillfälle.) Jag hittade den nu på biblioteket och ska läsa om den efter alla dessa år. Jag satt då och letade i mina gamla, gamla dagböcker efter något inlägg där jag nämnde boken i fråga. Jag ville veta vad jag eventuellt hade skrivit om den, och vilket exakta år jag läste den.
Jag bläddrade igenom tre eller fyra dagböcker och plötsligt såg jag namnet på vokalisten! Jag hade ingen aning om att jag någonsin skrivit någonting om henne i min dagbok men det hade jag. ”Jag vill ha hennes LP bla bla bla”, skrev jag. Tydligen.
Jag log och tänkte att jag hade fått ett tecken från andra sidan, men undrade genast: vem är det som kontaktar mig? Jag bläddrade ett par sidor tillbaka i dagboken och där fick jag svaret på min fråga.
Min bortgångne bror hade ritat en teckning och signerat sitt ”konstverk”.
Det hela var som på film. Jag blev lite blödig och växlade några ord med min bror.
Du kanske tycker att jag låter helt bäng men detta var en väldigt fin och befriande upplevelse.
Det hände en annan sak också, men den berättar jag om en annan dag.
Illustration: min brors teckning i min dagbok, år 1987.